Trubadurkväll, livet och Yes Man (Livsåskådning)
Är lite ofokuserad förtillfället. Comedy Inc. är på TV.
I alla fall, jag ska berätta lite grann om gårdagen. Jag kanske verkade lite deppig, men i själva verket var jag bara orolig. Jag började oroa mig inför resan i oktober, och oroade mig för att jag måste fara själv. Men det är bara onödigt att stressa upp sig. Jag menar, det är över en månad tills jag drar. Och vad spelar det för roll om jag inte har något sällskap? Tänk hur jävla underbart det vore att bara vara för sig själv ett tag. Klart det vore kul att ha sällskap, men som jag har längtat efter att fara iväg helt själv! Dessutom så kommer jag ju säkert träffa Per och Ann i alla fall, så inget problem med umgänget vid sidan om. Och bara för att tillägga; jag ska ju för fan fara och kolla Pablo Francisco! The best part of the trip!
HAHA! Comedy Inc. är bara för skönt!
Nåja, tillbaka till gårdagen!
Larssa och Boris var här tidigare under eftermiddagen och kollade fotboll och käkade kladdkaka. De skulle fara till Jörgen (min före detta tränare i innebandy) och basta. Larssa föreslog att jag skulle hänga med till Jörgen, men jag avböjde. Senare under dagen, när jag satt och "filosoferade" (betyder helt enkelt tog det lugnt) i den lilla skogsdungen bredvid huset, fick jag ett sms av Jörgen som ville jag skulle komma och basta, men jag avböjde då också. Som sagt, jag var orolig under den tidpunkten. Jag tänkte att ingenting flöt på som det skulle, att dagen skulle bli dålig bara för att vissa grejer inte gick som jag hade tänkt mig. Men jag skulle få en annan syn på det.
Senare, runt sjutiden, kollade jag Finnkampen med morsan och farsan. Av allt som gick på TV så kollade jag på Finnkampen...
Det var då Larssa ringde och ville att jag skulle komma och basta hos Jörgen. Jag beslutade mig föra att fara och basta. Och det var kanske det bästa jag kunde ha gjort den kvällen. Jag menar, det var det eller att kolla Finnkampen. Vi bastar hursomhelst i drygt en timme. En och en halv kanske. Hemma hos Jörgen spelades musik på hög volym. Mycket Bruce Springsteen, en smula Akon och en (eller var det två?) Metallicalåt/ar.
Sedan var det dags för krogen. Jag hade tänkt dricka, men jag ångrade mig tidigare under dagen och bestämde mig för att agera chaffis. Men det var nice i alla fall, eftersom Sturk (Micke Sturk) var trubadur! Det var verkligen nice! Eller... Sweet! När man är så pass grym som Sturk är på guran, blir det inget annan än succé. Det var inte så mycket folk där, men det var lugnt där så det var skönt. Jag gjorde dessutom mitt första (och mitt sista?) uppträdande på krogen. Jag spelade medan Sturk sjöng. Vi körde Walk the line av Johnny Cash. Jag funderade allvarligt på om jag skulle dra mig ur det, så jäkla nervös som jag kände mig. Men jag gick igenom med det i alla fall. Och om jag ska vara ärlig... jag tror faktiskt att jag fick lite blodad tand.
Nåja, det jag vill komma fram till är att... för att citera Marshall Eriksen från How I Met Your Mother: livet blir inte alltid som man har tänkt sig.
Jag hade planerat dagen efter vad jag hade förväntat mig skulle hända. Dock blev det inte helt och hållet som jag hade tänkt mig, men det behöver inte alltid betyda att det blir dåligt för det. Man får ta det onda... med det goda, antar jag. Jag antog att dagen skulle bli dålig bara för att dagen inte flöt på som jag ville, men det blev den inte.
Jag menar, jag beställde ju biljett till Pablo, fick tag på flygbiljett, kommer nog vara ensam i Stockholm i drygt en vecka, jag fick basta, jag var nykter (bortsett från en folköl), hade en trevlig stund på krogen samt genomförde mitt första (och mitt sista?) uppträdande på krogen. Man kan inte alltid förvänta sig det dåliga bara för att livet bestämmer sig för att ta andra vägar.
Man får helt enkelt lära sig att surfa, och sedan försöka behärska, den enorma vågen som kallas livet.
Jag funderar på att kolla Yes Man snart. Äntligen får jag se den!
Later.
Angående rubriken... jag kom inte på något bättre.
Anders, var fan är videobloggen? Vi har väntat i över en vecka nu, jag och internet.
Och vad är grejen med att svara på kommentarer i en annan blogg, det är ju enbart förvirrande och konstigt. Klart att man svarar på folks kommentarer i samma inlägg som de kommenterat. Måste jag lära dig allt?
