Göran var hans efternamn (Nostalgi)
Dock ber jag tusenfalt om ursäkt för att jag sa det innan det var helt fastställt! Jag vet inte riktigt vad som flög i mig. Men jag är väl inte mer än mänsklig. Kanske var chocktillståndet jag upplevde då, kanske är jag bara allmänt dum i huvudet. Men som sagt, är ju inte mer än mänsklig. Det starkaste minnet jag har, och alltid kommer att ha, av Torsten (även kallad TG) kommer från min första vecka som gymnasieelev.
För er som känner mig och var där, ni kan säkert historien bättre än mig.
Höstterminen 2006
Det var under första naturkunskapslektionen med Hans-Peter (jag använder hans riktiga namn istället för G***n) jag somnade under en lektion för första gången, av många lektioner, under mina år i gymnasiet. Det var onsdag. Mitt i veckan, alltså. Jag undrade hur jag skulle orka med engelskan som följde efter naturkunskapen. Där och då bestämde jag mig för att köpa en cola från elevfiket. Och pigg blev jag nog, och det skulle visa sig vara ett dåligt beslut.
När jag väl hade kommit in i klassrummet började Torsten med att gå igenom vissa grejer han inte ville att vi skulle göra under hans lektioner, varav en av grejerna var att inte knäppa med pärmen (alltså att hålla på att öppna och stänga den) under hans undervisning.
Jag kommer ihåg att vi fick ett papper. Dock kommer jag inte ihåg vad det stod på det, men det är oväsentligt nu. Han höll på att prata medan jag fick en "strålande idé": jag skulle lägga pappret i pärmen, och så skulle jag stänga pärmen. Men inte så att det knäppte. Knappt så att det skulle märkas.
Sagt och gjort. Torsten vänder sig om, och stirrar på mig. Man kunde nästan höra ekot inom mig, som skrek som hela supportersektionen på Stockholms stadion när Mathias Jonsson missar målet: NEEEEEEEJJJ! Jag kommer inte ihåg exakt hur han valde att formulera sig, men han uttryckte sig strängt, och tyckte väl att jag var inkompetent som inte kunda följa enkla instruktioner. Sedan bad han killen vid bänken till vänster om mig (Mathias L, skön kille) berätta för mig återigen vad han hade sagt. Jag vill minnas att jag ska ha sagt förlåt, men helt säker är jag inte. Däremot minns jag minnsann att jag resten av lektionen satt med huvan över huvudet, och följande tankegång gick i mitt huvud:
Denna kurs kommer ju gå såååååå bra... Fan vad läskig han är!
Och samtidigt färgades ansiktet helt rosenrött. Tur att det skymdes av min höstgråa huva. Tur det...
Nästa lektion, eller lektionen som följde efter nästa, fick jag min åsikt totalt demolerad och ersatt med ny insikt: han var en riktigt skön man! ... Jag vet att man kan misstolka det jag precis skrev, men jag ska förklara lite närmare.
Det var nämligen då vi fick lära känna den skönsjungande Torsten Göran (Göran var faktiskt hans efternamn)! Vi sjöng latin, vi sjöng engelska... Vi sjöng, vi sjöng, vi sjöng återigen. Vilken tenor han hade! Pereant o sooreesss...
And there you have it!
Som sagt, Torsten var en skön människa som blivit lite utav en profil, enligt mig. Kanske enligt andra också. Han var djup, hade civilkurage och var en intressant människa.
Jag har själv aldrig haft Torsten som lärare, dock har jag ändå fått en fin kontakt med honom, speciellt under mitt andra år.
Första gången jag träffade Torsten så förstod jag att det inte var en helt vanlig lärare. Sedan när folk berättade om hans sångundervisning, och jag råkade höra den ut i hallen, så stärktes mitt intryck av att han helt enkelt inte var som någon annan lärare; helt enkelt unik. (på ett positivt sätt)
Något jag alltid undrade över var hans val av ämnen. Han var (som det även står i inlägget) lärare i engelska, tyska, religion och filosofi, men jag fick intrycket av att hans egentliga passion fanns i naturvetenskapen och matematiken.
De minnen jag har av Torsten är givetvis inte så många, då jag som sagt aldrig haft honom som lärare i något ämne.
En sak som jag är aldrig kommer glömma är när han ibland kom in i vårat klassrum under en mattetimme och lade fram sina filosofiska, och ofta kontroversiella, matematiska problem med de där lösningarna som bara en riktig filosof kan komma fram till. Vi, som bara hade nött matematikböcker under det senaste decenniet, förstod såklart aldrig vad det var han egentligen menade med sina lösningar; de såg oftast ut som att han tryckt fel när han slagit in med räknaren eller dylikt. Till slut gav vi upp och fortsatte nöta in våra differentialekvationer som vanligt.
Jag tänkte dock alltid att det kunde vara lärorikt att försöka lista ut "Torsten-problem" då och då istället för att bara nöta tal efter tal i en bok.
På så vis tycker jag att Torsten var väldigt intelligent i sitt sätt att lära ut. Han följde aldrig riktigt "mallen" för undervisning, utan uppfann sina egna sätt för att utveckla elevernas kunnande. Om vi till exempel går tillbaka lite till inlägget med sången. Är inte sång ett väldigt smart sätt att lära sig engelska? Och är det inte väldigt mycket roligare (och mindre pinsamt) än att hålla tal? Originellt och mycket smart.
Till en mycket färgstark och klok person som kommer att leva kvar hos oss under en lång tid framöver.
Vila i frid!
Good morgon! Trisst med din lärare hörredu.
Men hoppas att allt annat är bra?
Gött:) Jurså, tänkte ta ett dopp i Sverige, har inte gjort det än nämligen. Mår jätte najs tack:)
Jaaa faktist:)
Täääävlings dags på bloggen nu!, Coman tävla , fina priser från Vulkan.se
Hoppas allt är fint med dig?
Okej, då förstår jag :D Skönt me skola? ;)
