Vardagshjälte

Så, nu är det dags att välja: träning eller GI-diet? Eller både och kanske?

Jag har skrivit tidigare om motivation. Om hur svårt det kan vara att finna motivation, att finna viljan till att göra vissa saker. Jag vet att det finns saker jag borde göra, så som att träna och skära ner på... vad nu jag bör skära ner på.
Jag vet att motion är bra för hälsan, och att det inte är bra att sitta still för mycket.
Jag vet, jag vet, JAG VET!

Och ändå gör jag inte det. I alla fall inte i den utsträckning som andra kanske vill att jag ska göra det.
Och då kommer väl frågan "Varför?" inte som någon överaskning. Och mitt svar är kort: för att jag helt enkelt inte känner för det.

Jag känner inte för att spela fotboll. Jag känner inte för att jogga. Jag känner inte för att spela volleyboll.

Jag tycker att när man är vuxen (jag har utnämnt mig som vuxen efter studenten) så får man väl göra som man vill. Och jag gör det. Gör som jag vill, alltså. Det jag känner för är att få jobba så mycket som möjligt, vara med den/dem jag vill vara med och bara att få göra det jag känner för att göra ett tag. You know? Ta det som det kommer.
Men folk kommer ju ändå aldrig sluta ha åsikter. Jag har åsikter, du har kanske andra åsikter, till och med min morsa har väldigt revolutionerande åsikter om min hälsa, mina vanor och mitt välbefinnande.
Och visst! Jag är medveten om att min livsstil kanske inte är den mest hälsosamma för tillfället, men borde inte jag som "vuxen" få leva som jag behagar att leva?

Nej. För jag tror mig ha insett att man inte enbart bör tänka på sig själv, oavsett hur skönt det än må vara. Och just därför bör man försöka behaga sig själv samtidigt som andra behagas. Det jag menar är att man måste hitta balansen: balansen mellan sina intressen/behov/önskningar (dvs. den fria viljan), sina "borden" (eller plikter om man har sådana) och det man gör för att andra ska vara nöjda med en eller sig själva. Gör man inte det kanske man tillslut ställs inför ett scenario som man aldrig någonsin skulle kunna föreställa sig att ställas inför.

Jag har absolut ingenting jag behöver bevisa för någon. Men jag borde göra det ändå. Bara för att behaga andra.

Så, nu är det dags att välja: träning eller GI-diet? Eller både och kanske?

Jag väljer träningen. För den här gången.

"Varför gör du inte både och?"
Det ena goda förtar inte det andra, brukar det ju heta. Men det skiter jag i, i alla fall för tillfället.

---

Verkar jag dum? Jag försöker bara berätta hur jag ser på saker och ting från mitt perspektiv.

We cannot do great things, only small things with great love.