Rätt, eller fel? (Livsåskådning)
En sak som jag har funderat på av och till... Hur vet man när man gör rätt, och hur vet man när man gör fel om ingen säger någonting? Om man råkar gå över gränsen, eller om man vågar alldeles för lite. Spelar ingen roll vilket område det handlar om. Kanske är jobb, kompisar, kärlek.
Tiden brukar reda ut det mesta, men det är inte alltid man har tålamodet till det. Kanske är det för att man inte har en aning om vad som väntar en i framtiden, kanske har man vissa planer redan, kanske är det för att man vill någonting alldeles för mycket. Det är inte alltid man står ut med alla frågetecken som bildas ur olika situationer för en själv, då man själv börjar undra vad man gör rätt eller fel. Och vad händer när man börjar fundera för mycket på sånt som man själv undrar om det är negativt? Jo, man riskerar att motarbeta sig själv.
Det är inte säkert att det är så, fast det kanske är så att man funderar på det helt i onödan. Och hur vet man om man gör det eller inte... om ingen talar om det för en?
Kanske är det så att man MÅSTE låta tiden avgöra. Kanske är folk rädda för att säga som det är, för att det kanske skulle såra någon. Det jag anser om det att bli sårad är väldigt präglat från olika perspektiv. Det finns vissa fall där det nästan är acceptabelt att visa sig sårad, till exempel om någon får reda på att ens partner varit otrogen. Fast blir man sårad för att någon inte känner likadant för dig som du kanske känner för den personen, är det nästan bara ens egen dumhet om man blir sårad. Man kan inte alltid veta säkert, men man måste vara beredd på att livet inte är någon Sunshine story.
We live and we learn to take one step at a time sjunger Jordin Sparks i sin låt One step at a time. Hon uppmuntrar oss till att låta tiden ha sin påverkan, det vill säga, ta ett steg i taget. Det är nog exakt så man borde göra, men det är inte lätt alla gånger. Särskilt inte om ingen talar om för en om man gör rätt... eller fel.
Tiden brukar reda ut det mesta, men det är inte alltid man har tålamodet till det. Kanske är det för att man inte har en aning om vad som väntar en i framtiden, kanske har man vissa planer redan, kanske är det för att man vill någonting alldeles för mycket. Det är inte alltid man står ut med alla frågetecken som bildas ur olika situationer för en själv, då man själv börjar undra vad man gör rätt eller fel. Och vad händer när man börjar fundera för mycket på sånt som man själv undrar om det är negativt? Jo, man riskerar att motarbeta sig själv.
Det är inte säkert att det är så, fast det kanske är så att man funderar på det helt i onödan. Och hur vet man om man gör det eller inte... om ingen talar om det för en?
Kanske är det så att man MÅSTE låta tiden avgöra. Kanske är folk rädda för att säga som det är, för att det kanske skulle såra någon. Det jag anser om det att bli sårad är väldigt präglat från olika perspektiv. Det finns vissa fall där det nästan är acceptabelt att visa sig sårad, till exempel om någon får reda på att ens partner varit otrogen. Fast blir man sårad för att någon inte känner likadant för dig som du kanske känner för den personen, är det nästan bara ens egen dumhet om man blir sårad. Man kan inte alltid veta säkert, men man måste vara beredd på att livet inte är någon Sunshine story.
We live and we learn to take one step at a time sjunger Jordin Sparks i sin låt One step at a time. Hon uppmuntrar oss till att låta tiden ha sin påverkan, det vill säga, ta ett steg i taget. Det är nog exakt så man borde göra, men det är inte lätt alla gånger. Särskilt inte om ingen talar om för en om man gör rätt... eller fel.
Kommentarer
Trackback
