Det här är till dig, mormor (Nostalgi)
Tänkte att det började bli på tiden att jag kom igång med detta inlägg. Jag har skjutit upp det ett tag, men jag är faktiskt inte helt säker på vad, eller hur, jag ska skriva om mormor. Det får ni har överseende med. Jag ska dock försöka göra det bästa utav det.
Hurdan var då min mormor? Enligt mig en kvinna som man kanske borde se upp till. En kvinna som ville andra väl, en omtänksam kvinna. En kvinna som har varit med om mycket, en kvinna som jobbat hårt och uppfostrat 6 barn tillsammans med sin make.
Min relation gentemot mormor har kanske inte varit den bästa de senaste åren. Det beror inte på något gräl eller så, utan mer att jag har känt att jag inte har tid och lagt mer fokus på annat, speciellt skolan. Fast det fanns en tid, då jag hälsade på hos mormor och morfar nästan varje dag efter skolan. Hon brukade alltid ha färdiglagad mat, eller nästintill färdigt i alla fall, när jag kom efter skolan. Hon var en kvinna som verkligen ville se till att man inte gick hungrig. Det var inte sällan heller hon bjöd på Wienerbröd eller bullar.
Även om jag ofta kom förbi för att äta, oavsett om det var en hel måltid eller bara lite fika, så kan jag såhär i efterhand säga att jag uppskattade sällskapet. Och jag hoppas mormor också gjorde det. Vissa dagar kunde jag vara hos mormor och morfar ända till kvällen. Om det så var att vila på soffan, eller kolla finska Lyckohjulet på tv och försöka förstå någonting förgäves.
Sedan var hon också en generös kvinna vad gällde ekonomi, och inte bara vad gällde gastronomi. Varje gång vi fyllde år, eller om det var julafton, brukade hon skänka en 500-lapp till var och en av mig och mina bröder. Ibland var det mer.
Det lustiga med mormor var att hon var så pass klar ändå för sin ålder. Några dagar innan dödsfallet var hon ganska pigg utav sig. När hon väl behövde åka till Gällivare för undersökning, visste jag inte riktigt vad jag skulle tro om hennes tillstånd. Jag har dock fått höra vad mormor sa åt sin man, min morfar, när hon for till Gällivare:
"Glöm inte bort att Martin fyller år på lördag!"
Wow... Snacka om att vara hängiven. Som sagt, väldigt klar ändå för sin ålder.
När hon väl kom hem till Pajala igen, och vi besökte henne på OBS-avdelningen, insåg vi hur läget var ställt. Kroppen var verkligen i dåligt skick. Blåmärken över hela kroppen, i synnerhet på armarna och benen. Samtidigt verkade hon lite förvirrad, enligt mig. Var ingen kul syn, och stämningen efter besöket var inte heller den bästa. Och att detta skulle hända samma dag som Martin fyllde år gjorde ju inte saken bättre.
Varför tjatar jag om att hon var rätt klar för sin ålder? Tja, kanske beror på att hon var klar ända till slutet.
Jag har fått höra att morsan och en av mina mostrar var på plats när mormor gick bort. Min moster höll på och frågade mormor hela tiden om hon var törstig, om hon ville ha vatten och en massa grejer. Enligt morsan var mormors sista ord följande:
"Sluta tjata!"
Och som morsan valde att beskriva det: några inandningar och sedan pustade hon bara ut. För att aldrig mer pusta igen. Humor ända in i det sista hade hon. Mormor.
Hurdan var då min mormor? Enligt mig en kvinna som man kanske borde se upp till. En kvinna som ville andra väl, en omtänksam kvinna. En kvinna som har varit med om mycket, en kvinna som jobbat hårt och uppfostrat 6 barn tillsammans med sin make.
Hon har, utan tvekan, haft ett långt liv. Obviously, I know. Och hon fick avsluta det livet med en lugn död. Bara några inandningar... och sedan pustade hon bara ut. För att aldrig mer pusta igen.
Vila i frid, mormor
26/9 - 2009
händer i veckan ?
