Vardagshjälte

Jag måste vara konstig, återigen. Jag vaknade vid tiotiden!

Och detta betyder ju såklart att ingenting av större intresse har hänt ännu. Har börjat packa lite smått inför Stockholmsresan. Om tre dagar är jag framme och förhoppningsvis håller jag på att packa upp mina grejer vid den här tiden.
Jag snackade med brorsan (Per) under lördagen en liten stund och han kommer eventuellt ta ledigt på fredag, så då kanske vi tar och hänger lite. På lördagen blir det eventuellt fotboll (Djurgården såklart) och på söndag... PABLO! Morsan kommer under söndagen någon gång. Och när jag far hem på tisdag stannar morsan kvar.

Nu väntar jag med spänning på att torsdagsmorgonen ska anlända! Alex kom med den underbara idén att jag borde ta med mig fodralet till min Pablo Francisco och fråga honom om han kan signera den. Ja, under den självklara förutsättningen att jag faktiskt stöter på honom antingen före eller efter hans show.

Måndagen har bara börjat, och förhoppningsvis blir den intressant. Vi får hoppas på det bästa, helt enkelt. Som jag sagt tidigare så ska jag skrapa ihop ett inlägg till mormors ära innan jag drar. Men det gör jag inte just nu. Kanske senare ikväll. Vem vet?

Later.

De döda är inte borta, de har bara gått ett stycke i förväg.


Det kvittar hur man dör, det viktiga är hur man lever innan man dör.

Jag vet inte hur jag hade tänkt påbörja detta inlägg. Min hjärna fumlar med orden jag funderar ut i ett enda stort virrvarr. Så jag får helt enkelt försöka göra det bästa utav det.

Igår var det brorsans (Martins) födelsedag. Farsan väckte mig vid 10-tiden för att gratulera honom, och sedan var jag tvungen att somna om. Fast självklart måsta brorsan komma in på mitt rum några timmar senare och väcka mig! Det kanske var lika bra det, eftersom jag och resten av familjen (plus Lydia) skulle fara och käka Thaibuffé på Jernverket. Ooohh jaa! Grymt gott, som Thaikäk ALLTID är!

Tidigare under veckan hade jag och brorsan fått höra att våran mormor hade mått dåligt de senaste dagarna. Bland annat hade hon varit till Gällivare, eftersom hon misstänktes ha fått hjärtinfarkt. Det visade sig att hon inte hade det och hon fick återvända till vårdcentralen här i Pajala. Och vad det här med thaikäk att göra? Tjaa, det skulle visa sig bli en väldigt stor grej utav det.

Morsan kom med förslaget att vi skulle fara och hälsa på henne efter att vi hade käkat. Det tyckte vi lät som en bra idé, så vi for dit innan fyratiden, innan Liverpools match. Och vi träffade mormor, men... hon var inte så värst pigg. Jag tror inte ens hon hörde när jag hälsade på henne. Kommer faktiskt inte ihåg. Jag insåg att det är möjligt att hon kanske inte överlever detta. Våran kära mormor.

Morsan bestämde sig för att stanna kvar medan vi andra gick hem. Det var inte den absolut bästa stämningen, och detta var dessutom på brorsans födelsedag. Vi försökte i alla fall få tiden att gå. Farsan kollade fotboll och jag... tog till flaskan. Bokstavligt talat. Kanske lite fel formulerat, men det jag menar är att jag hade tänkt festa på kvällen, eftersom det var avslutning på Römppäviikko (om ni inte vet vad det är så får ni fan googla).

När klockan blir runt sjutiden på kvällen ungefär kommer det några stycken hit för att käka smörgåstårta, och annat gott, för att fira brorsan. Lite senare drog vi vidare till Alex där vi fortsatte läppja god dryck, som den kvällen fick bestå utav Budweiser och tequila. Jag hade egentligen bara tänkt dricka mina Budweiser, men tillslut fick jag ju i mig en jävla massa tequilashots. Var det 8 stycken, måntro? Plus mina 8 Budweiser jag hade.

Och sedan var det dags för krogen! Var inte där särskilt länge av anledning till det sms:et jag hade fått vid niotiden, men såg först två timmar senare. Jag skulle göra någonting med mobilen när jag såg att jag hade fått ett sms av farsan, som löd såhär:

"Mormor är död"

Och det var då jag bestämde mig för att fara hem istället. Jag kände att jag nog behövdes där hemma istället för att hänga på krogen, som jag ändå inte hade kommit ihåg någonting av på grund av alla jävla tequilashots! Jag visste jag skulle ha hållit mig till mina Budweiser!
Morsan och farsan satt vid bardisken där hemma och pratade. Jag satte mig ner en stund med dem. Sedan hade jag tänkt lägga mig, om det inte hade varit för att jag hade tappat mobilen.

Jag ville absolut ha min mobil, och jag började leta som en tok. Ringde efter skjuts och for tillbaka till krogen för att leta efter den. Hittar inte den. Sedan ringde Boris till mobilen, och då visar det sig att mobiljävlen var hemma hela tiden! Okej, inte mycket att göra åt det än att fara hem. Men när jag kommer hem och frågar farsan om mobilen, så säger han att Martin (brorsan) tog den till krogen. Jag var då tvungen att ringa till Martin och be honom komma tillbaka med den.

Och för att det inte ska bli en alltför skarp övergång till nästa stycke så måste jag säga att jag steg upp runt kvart i niotiden, av anledning att jag skulle fara och ta farväl av mormor.
Och för en liten stund sedan var jag, Martin och morsan till vårdcentralen för att ta farväl av mormor. Morsan satt på en stol och talade med oss om att döden inte är skrämmande, att mormor har det bättre nu o.s.v. You know, de gamla vanliga klyschorna. De hade klätt upp mormor med en svart klänning med guldfärgade detaljer, en brun handväska och svarta skor. Hon såg verkligen ut att ha det skönt. Och det hoppas jag att hon har också.

Jag tänker skriva ett inlägg till mormors ära innan jag åker till Stockholm, men inte idag tror jag. Idag funderar jag på att fara och käka bakiskäk. Sedan får jag se hur det blir.

Vila i frid, mormor.

Later.

Jag klarar inte av att ta en paus. Det kanske inte är tänkt att jag ska ta en paus än. Det kanske inte går att kontrollera om man ändå har tillgång till skriveriet, samtidigt som livet känns lite intressantare för tillfället. Mitt humör och livssyn har tagit en tvärvändning, skulle man kunna säga. Nyss var jag tom och innehållslös, och nu känns det som att mycket vill ut genom mina fingrar, utöver tangentbordet som sedan ska framstå i textform. Så, detta är vad jag tänker göra:

Jag skjuter upp min paus. I alla fall till Stockholmsresan.

Okej. Var ska jag börja?

Igår fick jag mitt lönebesked som resulterade i att jag fick en positiv chock utav lönen som betalades ut idag. Jag hade siktat in mig på att få mindre betalt, men jag uppskattar positiva överaskningar. Helt klart!
Och idag... fick jag in lönen. Har bland annat varit och spelat Guitar Hero hos Tanos, käkat Thaibuffé och fått ett jävla sug på att läppja lite god dricka i helg! Och för att fortsätta tala om Thaibuffén: det riset som var knaprigt i botten av behållaren var väl det lite sämre, men i övrigt var käket KANON! Så jäkla gott att jag funderar faktiskt helt allvarligt på att fara och käka imorgon också. Min dagliga kost i Stockholm ska enbart bestå av Thaikäk!

Vad mer är nytt? Har fixat till länkarna på högra sidan bara. Och brorsan (Martin) fyller 18 år om ca en halvtimme. Får se hur det blir att fira honom. Han påstod att jag skulle vakna runt sextiden för att gratta honom, eftersom morsan och morfar ska fara iväg till Gällivare och hälsa på hos mormor. Hon har inte mått så värst bra på sistone, så vi får hoppas att hon blir bättre.
Jag förstod ju att Martin enbart skämtade, och därför tänker jag inte stiga upp så tidigt. Jag hoppas innerligt att han skämtar i alla fall.

Sedan har jag även börjat läsa Gone with the wind på allvar. Håller på att vinna slaget om det tredje kapitlet i boken snart. Det jävliga är att bokjäveln är så jävla tjock, varenda jävla sida är helt jävla fullsmockad med text och precis som jäv:et i jävelskap finns det inte en enda jävla bild (behövs väl inte egentligen, men jävlar i helvetes fan ändå)!

Jag tror att jag slog mitt personliga rekord i att säga ordet "jävla" i en enda mening.
Nåja, det är ju bra att läsa. Ska väl inte vara helt omöjligt att ta sig igenom den.

Dessutom... så har jag faktiskt funderat och övervägt idén att skaffa en tatuering! Jag har en ganska klar idé uppe i huvudet hur den ska se ut, så det finns inga tvivel äver själva motivet. Dock är det priset, morsans reaktion och den eventuella smärtan som får mig att tvivla. Fast det är ju klart: jag är bara ett halvår från att fylla 20, så jag gör ju vad jag vill. Så länge jag betalar för det själv. Men låt oss säga att OM jag skulle skaffa en tatuering, tror jag att det motivet jag har i huvudet skulle sitta riktigt bra på höger överarm.

Nu är klockan officiellt midnatt, enligt mig i alla fall. Så... GRATTIS BRORSAN!

Well, jag kunde inte hålla mig borta särskilt länge eftersom det just idag har hänt någonting intressant (för en gångs skull). Jag har ju inte jobbat på ett tag (augusti senast). Då jobbade jag bara en dag... trodde jag.

Det visade sig helt plötsligt att jag hade jobbat svin mycket under augusti månad! Alltså måste jag ha haft fel! Då har jag väl bara jobbat en dag i SEPTEMBER.
Så nu har jag dragit it cash igen. Eller ja, egentligen imorgon först.

JAAAAAAA!

Jag var tvungen att få ut det ur mitt system bara. I övrigt händer det ändå ingenting intressant. Väntar på att UPS ska hämta Xboxen och snart ska jag hjälpa morsan att plocka potatis.

Well, that´s it, I guess. Vi ser ju om jag återfår lust att skriva lite mer meningsfulla inlägg snart.

Later.

Jag känner mig för tillfället väldigt tom och innehållslös. Det finns ingenting jag finner intressant och/eller förargelseväckande inom svensk media. Jag har inga personliga erfarenheter att dela med mig av, inget intresse att analysera den djupare delen av livet. Jag känner verkligen att det är någonting som saknas, men jag vet inte vad det är. Kanske är det brist på jobb, kanske är det vissa personer som inte är här (som jag önskar vore här).

För tillfället känns många grejer och aktiviteter väldigt avlägsna. Jag vet inte om detta är rätt beslut, men det vet man ju inte utan facit i hand.

Jag tar lite semester från skrivandet ett tag.

Och när jag skriver igen... vet jag inte. Men det här kan ni vara helt säkra på: jag kommer tillbaka. Jag återupptar skrivandet när det passar mig. Jag återupptar skrivandet när jag har någonting intressant att berätta. Möjligtvis efter Stockholmsresan.

Just nu händer det ingenting som kan klassas som intressant i mitt liv. Därav denna paus. Jag hoppas att pausen blir välbehövlig för min del. Dock kommer jag fortsätta svara på kommentarer lite då och då om det är någon som gör det.

Eftersom detta är mitt sista inlägg på ett tag (förhoppningsvis, vill inte fylla bloggen med meningslöst dravel) så är det inte mer än rätt att jag slänger in några smarta ord i slutet på detta inlägg. Ni kanske ser dessa ordspråk och visdomsord som utfyllnad. Jag ser det som en riktlinje för mitt liv... Typ. Jag vet inte. Det finns säkert någon som uppskattar att läsa dessa ord. Och eftersom det är mitt sista inlägg på ett tag så slänger jag in TVÅ ordspråk istället för ett. Kanske tre.

Well... slutstation, antar jag. Vi hörs nog snart igen. Behöver lite off-time från skriverierna. Fram tills dess:


Later.

En människa kan aldrig någonsin vara tillfreds utan sitt eget gillande.


Att lära känna andra är vishet. Att lära känna sig själv är den högsta vishet.


Att göra sig fri är ingen konst; det är att vara fri som är svårt.

Yup! Om 9 dagar drar jag till Stockholm. Kommer nog bli riktigt nice! Om det går som planerat, vill säga.

Drygt en vecka ska jag vara själv i storstan. Kommer ju hälsa på brorsan (Per) och hans flickvän (Ann), men det är ju inte det som själva resan handlar om. Eller ja, egentligen hade jag ju funderat på att fara ner igen (någon gång efter resan i slutet av juli, början på augusti), typ runt oktober, för att hälsa på. Men det största skälet just nu för denna resa är:

Pablo Francisco.

Sedan kanske jag har turen att få med mig de där gamlingarna att festa. Känns som att jag borde festa där nere... Jag insåg precis att OM man verkligen vill, så går det att misstolka det jag sa nyss.

Fast innan dess: Römppäviikko! Eller Römppä, om man så vill! Fan, jag vill festa! Men ekonomin går ju snart i kras. Äh! Jag får väl börja snåla som fan efter Römppä och Stockholm. Det fixar sig nog!

Sitter för tillfället på rummet och plinkar lite på guran. Försöker bland annat att spela Long road to ruin. Jag funderar dock på att överge denna verksamhet ett tag och vara utomhus ett tag... Ja! Det ska jag nog göra. Ta och "filosofera" lite i skogen. I could use some fresh air!

Later.

Bild från: http://brucemhood.files.wordpress.com/2009/02/ufo.jpg

Har egentligen ingen som helst lust att skriva. Tror jag i alla fall, men jag gör det ändå.

Let´s talk about yesterday! Igår... gjorde jag inte så överdrivet mycket. Det gjorde jag fan visst, vid närmare eftertanke! Minnet sviker mig återigen. Jag och brorsan (Martin) städade fan hela huset! Dammsög, diskade, tvättade, städade, dammade... you name it! Tror aldrig jag och brorsan varit så flitiga någonsin i våra liv. Fast det är ju klart: morsan skulle ju lacka ur om hon såg hur det såg ut innan. Och farsan skulle säkert ge oss husarrest och ett kok stryk för att vi inte städat.

Självklart skämtar jag ju! Okej, kanske inte den delen om att morsan skulle lacka ur. Men i alla fall det andra.

Senare på kvällen slog jag mig ner framför TV:n och kollade Hajen. Det var faktiskt första gången jag såg den! Och den var faktiskt rätt bra! Eller... Sweet! Skön kanske är ett bra ord i detta sammanhang. Jag ryckte till ett x antal gånger om jag ska vara ärlig. Det värsta var ju att jag nästan visste vad som skulle hända, och ändå ryckte jag till.
Senare, när filmen var slut, bestämde jag mig för att ta en liten promenix. Nu börjar det faktiskt bli riktigt kallt ute!

And now for something completely different! Today:

Vaknar, käkar, duschar och far iväg för att kolla fotboll. Grabbarnas sista match för säsongen. De förlorade med 0-3. Trist... Nåja, de håller sig kvar i femman i alla fall. Alltid något!
Och i kväll får jag se vad som händer. Boris hade lust att hitta på någonting. Vem vet? Kanske en film? Bastu?

Jag följer ingen röd tråd just nu, men jag funderar på att fara och kolla G.I. Joe här i veckan! Någon som ska med?

No smart words today either! Just these words:

Hey! I´m the director. I can do whatever I want!


Later.

Som tidigare påpekat: jag har hyfsat bred musiksmak. Men inte just idag. Skön diss på gång, av allas våran Ice Cube!

Kaptenens logg, stjärndatum: 18/9-2009 klockan 03:30.

En kvinna gled precis på bordet tornen som tornen stod på. De rasade. Det var lite kul.

Anyway, har bestämt mig för att försöka vaka, eftersom jag ska köra brorsan (Martin) till skolan, och jag orkar inte stiga upp för att skjutsa honom. Är nog alldeles försent för att jag ska hinna få tillräckligt med sömn.
Har absolut inget vettigt att skriva, egentligen. Jag vill bara ha någon form av sysselsättning.

Den här veckan har hittills varit... okej, antar jag. Var till jobbcoachen på måndag...

*reklamen för High School Musical musikalen (med Kevin Borg i spetsen) stör mig*

Som sagt, var till jobbcoachen på måndag. Detta var endast mitt andra möte med jobbcoachen, men det kändes lite väl personligt mot slutet av mötet. Kanske självvalt, kanske framtvingat. Kanske både och. Det framkom tydligt att jag bör fundera lite djupare på vad det är jag vill. Jag... öhm...

Fast det finns ju vissa ljusglimtar. Ta Bengt Fritiofsson till exempel!

Där har vi honom: en dryckesexpert från TV4:as morgonsoffa mitt ute i Malaysias djungel. Han har fått utmaningen att ha en rymdhjälmsliknande kupol på huvudet, samtidigt som vilda djur (bestående av maskar, ormar o.s.v.) läggs in igenom ett hål i toppen. Han klarade sig galant, och fick TOLV STJÄRNOR! Jag har ingen aning om vad stjärnorna betyder, men jag föreslår att det står för minuter. I just det momentet steg han i mina ögon.

Sedan kan man ju också ifrågasätta varför Kennet Andersson, VM-hjälte från 94, väljer att vara med i en sådan här produktion. Räcker det inte med ett VM-brons? Är detta av större betydelse? Mer ärofyllt? Och sedan har vi ju också PIPPI ”JÄVLA” LÅNGSTRUMP! Eller Inger Nilsson, om man så vill. Jag förstår inte varför hon ska vara med i den här jävla produktionen. Hon har sjunkit i mina ögon.

Och NU till min poäng: SKITPRODUKTIONER BEHÖVS DET MINDRE AV I DAGENS SAMHÄLLE!
Jag tycker verkligen inte om det faktum att tidigare populära kändisar ANTAGLIGEN gör detta för att få uppmärksamhet de förlorat under årens lopp.
Jag tycker verkligen inte om att dessa skitproduktioner, svenska såsom amerikanska, ständigt och jämt dyker upp i TV.

Jag tycker verkligen inte om detta, och därför är det i mina ögon Bullshit!

Jag försöker komma på hur jag ska beskriva gårdagen. Fast vid närmare eftertanke, kanske det räcker med att säga att det var en lyckad kväll.

Pokulerandet (ett synonym för att supa) inleddes hos mig. Medan de andra var och spelade bortamatch (fotboll), som de vann för övrigt med 7-0 (!), satt jag och Erik och kollade fotboll. Och självklart drack vi alkohol! Vid 16 tog jag min första bärs, men icke den sista.

Jag var dock till Konsum innan fotbollen och tjackade 54 plastmuggar och 50 shotglas till baren (dock alldeles för många med facit i hand). Det var väldigt, väldigt dyrt, men jag har myntat ett eget uttryck efter detta:

If you want a party, you´ve gotta sacrifice your wallet!

När grabbarna kommit hem for jag och Erik hem till Larssons, där bastubad väntade. Men innan det så var jag bara tvungen att spana in baren!


Jocke och Boris bakgrunden fixar till baren, som är fylld med bärs (Sofiero), plastmuggar, shotglas samt drinkpinnar. Senare var även bålen på plats, dock tog den slut jävligt fort (synd på en så god bål). Baren var perfekt, enligt mig!

Bastubadet nästa! Jag, Boris och Jocke bastade hur länge som helst kändes det som. Kommer faktiskt inte ihåg hur länge vi var där. Men riktigt nice var det! Vi drack och det var snack (höhö, så fyndigt).

När klockan är runt 20 (tror jag) kommer det några personer. De kom säkert tidigare, men det kommer jag inte ihåg. Sedan kom det flera, och flera, och åter flera. Alkoholen flödade, utan att tappa kontrollen allt för mycket. I och för sig, trampade snett och fick ont som fan, men enligt Larssa var det hans fel. Kommer inte ihåg det, hursomhelst. Sedan har jag ont i höften också, och jag tror att det var det faktum att jag halkade i deras lilla slänt de har på baksidan av gården. You know... blött utomhus, och samtidigt har man ju inte spikskor på sig på fest heller.

Sedan försökte jag på mig ett (läs: några) försök på Michael Jacksons Billie Jean rutin. Och hur det gick? Säkert dåligt, men det bjuder jag på. Om jag fick några ovationer för mitt försök? Kommer inte ihåg.

Vad hände mer? Tja, jag gick omkring, drack, snackade med en massa folk, försökte spela gitarr fast jag var lika packad som inlagd sill (bästa liknelsen jag kunde komma på faktiskt) och det gick åt helvete. Att spela gitarr, alltså.
Sedan delades det ut många kramar lite här och där. Och en viss person däckade tillslut i Larssons tvättstuga, och bara för att klargöra: det var inte jag. De som var där, vet nog vem det är (höhö, så fyndigt x2).

Så vad finns det mer att säga egentligen? Inte mycket, förutom att den här festen har varit efterlängtad under en lång tid. Förväntningar fanns liksom i luften. I alla fall för mig. Senast det var houseparty var väl i våras någon gång, så det var banne mig på tiden!

Har jag lärt mig någonting nytt då? Det skulle väl vara följande (även om antalet muggar var för mycket):

If you want a party, you´ve gotta sacrifice your wallet! Och Michael Jackson-rutinen får jag nog ta och slipa lite på. Kanske skrika lite mindre också. Kanske, bara kanske. Det jag vet i alla fall, var att jag hade det riktigt kul! Och jag hoppas alla andra hade det också!

Måste skriva klart mitt CV ikväll, och skicka det till jobbcoachen inför mötet imorgon. Fast det gör jag senare.

Jag funderar på att slänga upp en bild på min outfit från gårdagen, ungefär som nästan alla andra gör (no offence). Be right back (ingen förkortning den här gången)...

Hittade märkligt nog ett tuggummi i kavajfickan. Undrar hur fan den har kommit dit? Hmm...

Okej! Gårdagens outfit med följande köpställen! Och eventuellt märken (för de modeintresserade).

Vi börjar i toppen och jobbar oss nedåt.

Keps - New Era (Top Streetwear)
Kavaj - Riley (Brothers)
Tröja - Dolce&Gabbana (något random stånd i Alanya)
Jeans - Redwood (Kappahl)
Skor - Lacoste (Stadium)

Sådär! Min första gårdagens outfit avklarad! Och det kommer säkert bli flera... NOT!
Underkläder nämner jag inte ens. Jag säger bara: Frank Dandy!

Later.

Yup! Ikväll blir det party! Jag kommer inte ens ihåg när det senast var houseparty! Vi har bål, vi har 54 nyligen införskaffade plastmuggar, 50 nyligen införskaffade shotglas, bål, massor med pers som kommer att närvara och sist men inte minst...


EN EGEN BAR!


Detta är ta mig fan den bästa idén Boris och Jocke någonsin fått!

Nu tänker jag fortsätta kolla fotboll, sedan blir det bastu och sedan: PARTY OF THE DECADE!

Later.

Så då sitter man här igen. Utan någonting att göra som kan kallas vettigt. Nyss var Boris och Larssa här. Vi kollade Rush Hour 2, som fortfarande är förbannat rolig!

Men nu då? Jag har inget arbete som väntar den här veckan, så jag har ingen form av sysselsättning än så länge, och det suger! Ljusglimten blir väl helgen. Hur ser då mitt schema ut för veckan? Det kommer gå snabbt att gå igenom.

Måndag - Köra Martin till skolan runt sextiden (han ska fjällvandra) och sedan vet jag fan inte.

Tisdag - Ingen jävla aning... eller?

Onsdag - Möte med jobbcoach, sedan ingen aning.

Torsdag - Ingen aning igen.

Fredag - Ingen aning...

Lördag - FETT PARTY! 20-årsfest!

Söndag - Bakiskäk och dylikt

Jag kom ju precis på att Jocke kommer hem runt tisdag! Tror jag det var. Kanske skulle höra av mig till honom och hitta på något. Sedan kommer ju Erik också hem på torsdag eller fredag! Den här veckan kanske blir rätt skön i alla fall.

Det hade varit skönt att vara i Stockholm nu, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Det har jag fått lära mig i alla fall. Oftast stämmer det inte.
Kan tillägga också att morsan dragit till Stockholm (stannar i två veckor) och Martin ska och fjällvandra till fredag, så jag är NÄSTAN ensam hemma!

Oj då... jag måste nog sluta innan jag förstör detta inlägg totalt. Man kan inte blogga när man är och har brist på fantasi.

Later.

Gårdagen spenderades hos min kusin Niklas som fyllde 37. Tror jag i alla fall. Det var trevligt med paj, tårta och kaffe. Trevligt sällskap av familjen, min andra kusin Andreas, morbror Stefan, Jaana och hennes föräldrar och förstås lilla Hanna. För de som inte vet, så är Hanna mitt kusinbarn. Alltså Niklas barn. Det kanske bara är jag, men ungar växer upp så snabbt nuförtiden. Det var inte längesedan som hon bara låg still nästan hela tiden. Tror att det är tre, eller två år till våren sedan hon föddes. Nu springer hon omkring med sina dagiskompisar. Runt köksbordet, in och ut ur alla rum som finns.

Jag började drömma mig tillbaka till min egen barndom. De stunder då jag och mina bröder hade tävlingar runt köksbordet, både löp- och racingtävlingar. Storebrorsan vann ju alltid, men det var skitsamma! Alltid lika kul, i alla fall att kolla på videobanden. Jag kommer ihåg att jag (jag tror att Martin också var med) vid olika tillfällen, när vi bodde i Duvbo, tagit en vanlig bäddmadrass och glidit med den nerför trappan till övervåningen. Askul!

Jag måste någon dag rota fram alla gamla videoband från den gamla goda tiden, och kolla när jag och Martin dansar till någon låt från en random Smurfhits-skiva, när jag och Martin slår på glasbordet (bordet är fortfarande helt), alla brödernas tävlingar runt köksbordet o.s.v.

Verkligen längesen jag gjorde inlägg i denna kategori!

Hursomhelst, denna artikel från Aftonbladet beskriver hur en 6:åring faller från 15 meters höjd och räddas av en man som hjälpte till att dämpa fallet. Just nu är läget stabilt. Inga livshotande skador, whatsoever.

Detta är verkligen vad världen behöver fler av!

Later.

Sitter och slökollar lite på The Mist. Fattar inte allt angående storyn, men den verkar ändå rätt bra. Riktigt obehaglig emellanåt. Rätt mycket gore i den filmen.

Samtidigt surfar jag och letar efter en ny mobil. Några heta alternativ har jag, men ännu har jag inte bestämt mig. Priset samt telefonernas funktioner ska jämföras och granskas. Sedan måste ju telefonen vara någorlunda snygg också... *Nu börjar den tokiga religiösa kvinnan i filmen bli lite för mycket. Oohh! Slagsmål!*

Ytterligare en död i affären! Poor fella... Så oskuldfull. Han hörde ju bara lite grejer... Och nu: ett jättemonster ska slita honom i bitar!

Tycker verkligen synd om den killen. Hursomhelst, ny mobil tänker jag skaffa. Börjar bli dags, såhär tre år efter mitt inköp av gummistöveln (Nokia). Min nuvarande mobil (Nokia 5300) har hållit för ett x antal... Vänta lite.

*Nu börjar det bli lite för mycket religion i filmen, men det tog killen med revolvern hand om. Det gillar jag!*

I alla fall, min mobil har hållit för många turer ner på golvet, på marken, den har hållit för ett besök i toalettstolen (icke använd, jag lovar), diverse fuktskador o.s.v. Nu är det dags för evolution! Eller evolution blir det ju inte... uppgradering! Det blir det. Vet inte vilken jag tänker köpa. Just nu står det mellan dessa:

Sony Ericsson Satio (i butiker om ca en månad, kanske längre)


Sony Ericsson c905



*Vilket jävla stort monster jag såg i filmen just! Jag fattar fortfarande inte helt var de kommer ifrån. Anyway, let´s move on!*

Samsung Jet


Jag måste fundera en stund till. Kanske dyker upp något annat alternativ av ren slump.

Later.

Måste väl skriva ett helt meningslöst inlägg för att se till så ingen tror att jag blivit kidnappad eller mördad...

Sedan söndag kväll har det inte hänt särskilt mycket. Tagit det lugnt, kollat film, löneförhandlat med Hasse o.s.v.
Överväger fortfarande tanken på om jag ska videoblogga eller inte. Fan vad pinsamt det känns innan jag ens gjort det. Skulle jag stå ut med det? Jag tror inte det.

Sedan har jag funderat på två grejer de senaste dagarna. För det första undrar jag: om man gifter sig med en Bloggdrottning, blir man Bloggkung då? Och det andra jag undrar över är: finns det någonting som kallas för passiv chipsätning?

Jag kan i alla fall säga att personligen är detta inte ett av de mest meningsfull inlägg jag någonsin skrivit.

Later.