Vardagshjälte

Greetings from Santa B...

Nu måste ni ju hålla med om att det börja bli lite uttjatat! Jag menar, jag har inlett nästintill alla mina inlägg med just den frasen. Jag funderar på att göra såhär: jag tar en paus från att skriva den frasen tills jag börjar nästa termin. Låter det som en bra deal?

Hursomhelst, jag vet att jag har varit väldigt slö på att blogga, men jag lovar att jag ska bli bättre. Här följer en sammanfattning av vad som har hänt sedan senaste inlägget.

På lördagskvällen stack jag, Daniel, Viktor och Zoe ner på stan där vi käkade på The Habit. Det blev som en sorts avskedsmiddag då Daniel och Viktor skulle sticka hem till Sverige på söndag. Som vanligt levererade The Habit på hög nivå! Direkt efteråt funderade vi huruvida vi skulle ta taxi hem, men istället gick vi helt spontant in till en antikaffär på State Street. Den dök bara upp när vi gick förbi den.

När jag var yngre tyckte jag alltid det var jobbigt när morsan skulle in i sina antikaffärer/loppmarknader och leta efter "fynd", men jag har sett tendenser till att jag har börjat ävra hennes sinne för "fynd". Det var i och för sig inte alls svårt när det fanns så mycket coola prylar där! Affären hade allt från gamla vinylskivor och romerska mynt till häftiga skyltar samt hör och häpna: en didgeridoo! Jag hittade till och med den sista julklappen! Vem den är till och vad det är kan jag som vanligt inte avslöja på grund av yrkesprofessionella skäl.

Här följer lite bilder från lördagskvällen!


En stor spegelkula eller vad det nu var för något. Daniel hittade en gitarr som saknade två strängar.


Jag bad Zoe att ta ett kort. Återigen, jag vet att jag borde raka mig. Det ser faktiskt förjävligt ut. När tiden är mogen...


Daniel hittade en schyst kappa... typ.


Den som fattar: good for you! Den som inte gör det... använd ordlista.

Och det var så jag spenderade lördagskvällen!

På söndagen blev jag väckt där vid halv elvatiden på morgonen efter alldeles för få timmars sömn. Har bara mig själv att skylla för det. Hursomhelst, Jag blev väckt för att Daniel och viktor skulle åka iväg inom en halvtimme eller så. Jag klädde på mig, slängde i mig linserna och försökte piggna till. Till slut var det dags för Daniel och Viktor att åka iväg. Det blev avsked med handskakningar och kramar, ett sådant avsked där man vet att man kommer träffa folk inom snar framtid igen. Några bilder tog jag också.


Viktor tyckte säkert det skulle bli skönt att få komma hem ett tag. Zoe agerade chaufför åt grabbarna.


Jag vill minnas att Dan följde med som reservchaufför.


Robin följde med som sällskap.


Daniel tyckte nog säkert också att det skulle bli skönt att få komma hem ett tag.


Sista minutrarna innan avfärden. Ifall Daniel eller Viktor läser detta: ha en riktigt god jul och ett gott nytt år hemma i Sverige! Ladda batterierna inför nästa termin!

Så eftersom ingen av mina rumskamrater var hemma under större delen av förmiddagen/eftermiddagen hade jag ganska många timmar att döda. Jag insåg också att jag hade ganska långtråkigt. Självklart är det skönt att vara ensam ibland, fast den här gången var jag nästan lite för ensam. Vid fyratiden på eftermiddagen ungefär kom Robin hem från LA, bara för att minuten senare sticka till tjejerna på Haley House och vara borta typ halva kvällen. Det var då som min frälsning kom: Emil och Gustav från 224 skulle sticka och käka på Taco Bell! Jag hängde självklart med.

För de som inte har hängt med så käkade jag på Taco Bell för första gången under fredagen. Jag blev typ frälst. Den här gången käkade jag en XXL Chalupa combo plus några soft tacos. Den var riktigt god!

Senare under kvällen/natten gjorde jag absolut ingenting. Eller det är i och för sig en lögn. Jag glodde på TV, surfade, spelade tetris och lyssnade på lite musik. Och lade mig gjorde jag alldeles för sent.

Inte helt otippat tar det oss till måndagen. Vaknar av något form av oväsen. Kanske var något byggnadsarbete. Fast det övergick sedan till barnskrik. Vanligtvis skriker barn lite grann när de gråter. Alla vet hur det känns/låter.

Ta då den känslan och gångra den med 10 000! SÅ jävla högt som den där ungen skrek skulle man kunna tro att någon antingen har:

a) avlidit
b) kidnappat ungen
c) vägrat köpa den där leksaken på leksaksaffären

Tycker det är bra typiskt att det inte fanns någon vuxen i närheten som kunde få tyst på ungen. Den här grabben/flickan fick ändå hålla på att skrika sönder sitt adamsäpple i typ 15 minuter. Jag vet inte om det var det exakt, men något i den stilen.

Till slut slutade ungen skrika och jag bestämde mig för att stiga upp. Egentligen har ingenting spännande hänt under dagen. Jag har bara tagit det lugnt största delen av dagen. Jag har varit hos Robin i 111 och druckit kaffe samt filosoferat lite grann om allt möjligt. Fast höjpunkten var nog ändå där runt halv sju, sjutiden! Gissa vad?



Oh yeah! Det blev Taco Bell IGEN! Var icke oroliga! Allt på brick är inte mitt. Men mycket var mitt... Till mitt försvar: det enda jag hade käkat under dagen var två pepparkakor. Och druckit två koppar kaffe.

Det blev sannerligen en fin avslutning då alla tre som jag käkade med (Emil från 224, Elin och Jennie från 117) ska åka tillbaka till Sverige på tisdagen om jag inte missminner mig.

Under resten av kvällen har jag hängt en stund i 224 och kollat lite Family Guy på TV, kollat Conan hemma hos mig och sedan stekt lite korv med Robin (alltså mina rumskamrat, för att inte förväxla med Robin i 111). Gick sedan över till 111 och hängde en stund. Och käkade mer korv.

Och så har mina dagar sett ut! Imorgon ska jag till skolan och få mitt brev från CSN underskrivet så jag funderar på att försöka sova snart. Hoppas att ni har det bra där hemma i Sverige!