Vardagshjälte

Jag och mina rumskamrater har samtalat en del under kvällen om hur våra liv har förändrats, i samband med beslutet om att studera i USA. Vi har samtalat om vikten att våga leva ut sina drömmar. Vi har kommit fram till att ens dröm kan börja, bara genom en sådan simpel grej som att skicka in den där ansökningsblanketten. Vi har kommit fram till att folk alltför sällan tar chansen när den väl finns. Vi har kommit fram till att genom att ta ett steg som detta kan man inspirera så många andra till att göra exakt samma sak. Detta är våran tid, och vi har möjligheten att uppleva ett riktigt jäkla härligt äventyr. Vi har möjligheten att öppna flera olika dörrar, att skapa flera olika möjligheter för våra liv. Vi har möjligheten att inspirera andra till att ta chansen genom att åtminstone skicka in den där ansökningsblanketten.

Förebilder är temat. Jag har aldrig sett mig själv som en förebild i något sammanhang överhuvudtaget. Kan vara på grund av antingen bristande självförtroende eller ödmjukhet. För första gången i mitt liv börjar jag se tendenser till att jag faktiskt kan vara en inspirationskälla för vissa människor. För första gången i mitt liv vill jag vara en förebild, en inspirationskälla som alla kan använda sig av, gammal som ung. Jag vill att folk ska se att vem som helst kan göra vad som helst, bara man lägger manken till. Jag vill att folk ska utforska livet runtom i världen. Det jag vill, i korta drag, är helt enkelt att man åtminstone tar chansen när den fortfarande finns.

Förebilder är temat. Förebilder har vi alla haft genom våra liv, medvetna som omedvetna. Förebilder som har inspirerat oss, som har format oss. Förebilder som har bidragit till mognad, förebilder som bidragit till... vad som helst, helt enkelt.

Jag tänker ta tillfället i akt genom att lista några förebilder som jag har haft, och fortfarande har, genom livet. Utan förebilder hade jag kanske aldrig tagit det där steget, att åka till USA helt ensam för att studera under ett års tid. Och det är just därför jag vill nämna mina förebilder som en sorts hyllning.

Jag börjar denna lista med de två allra mest uppenbara, men samtidigt är de även de som man kanske inte alltid har tänkt ska vara ens förebilder:

• Mor och far. Denna underbara duo har genom min levnadstid lärt mig att värdera ömsesidig respekt gentemot mina medmänniskor, empati, sympati och sunt förnuft. De har även försökt lära mig att hålla rent efter mig och att förvara "var sak på sin plats". Det jobbar jag fortfarande på efter alla dessa år, men förr eller senare kommer nog.
  
  
• Mina bröder. Båda mina bröder är två av de absolut smartaste människorna jag någonsin har träffat. Storebror beslutade sig att stanna kvar i Stockholm när övriga familjen flyttade upp till Pajala. Detta har fått mig att vilja växa upp en vacker dag och ha möjligheten att kunna ta hand om mig själv på egen hand. Lillebror har alltid funnits vid min sida. Visst har vi haft våra stunder ibland, men han har alltid varit där. Vi har gått igenom så jäkla mycket ihop under våra år. Det har funnits stunder (när jag var yngre) då jag har varit avundsjuk på lillebror då han alltid skulle vara så mycket bättre än mig på allt, oavsett om det gällde matematik eller racingspel på Playstation 2. Nu vet jag bättre. Jag känner ingen som helst avundsjuka länge. Bara en enorm stolthet och sympati. Bara det faktum att han nu är i exakt samma situation som jag var i för drygt ett år sedan får mig bara att vilja vara ett stöd, en förebild för honom. Han ska fan veta att jag kommer göra allt som står i min makt för att inspirera honom till att göra vad han än vill göra.
  
  
• Spindelmannen. Här kommer då antagligen den barnsligaste punkten i hela listan, men ack så nödvändig. Som ung grabb utan några som helst bekymmer i världen var första gången Spindelmannen (eller Spider-Man, kalla honom vad ni vill) försökte lära mig att "med stora krafter följer stort ansvar". Än idag tänker jag på vad man egentligen har för ansvar. Nu menar jag inte ansvar som att städa ens rum en gång varannan vecka, utan jag menar ansvar gentemot ens medmänniskor, gentemot ens omgivning. Men det allra viktigaste av ansvar får man inte missa: ansvar gentemot sig själv. Ansvar att förverkliga sig själv och ens egna drömmar.
  
  
• Mina absolut närmaste vänner. Några av de är kvar i Pajala, några av de är i Umeå, några av de är tillfälligt i Göteborg. Må hända att de är utspridda lite här och där, men de finns kommer alltid att finnas med mig. Från allra första början som nyinflyttad åttaåring i Pajala till den mannen jag är idag har mitt liv förändrats på så många olika sätt. Det är på så jäkla många olika sätt som jag har formats efter, stora som små, därför kommer jag inte att lista upp de. Mina absolut närmaste vänner ska ha en sak jävligt klart för sig: jag uppskattar allt som jag har gått igenom med er. Om det så gäller tunga stunder under gymnasiet som glassiga sommarlov med fester och allt vad det innebär. Det finns egentligen bara ett ord som jag kan säga: tack! Tack för att ni har varit där för mig ifall jag har haft det jobbigt! Tack för att ni har hjälp mig att bli en bättre människa! Tack för ert stöd från andra sidan jordklotet!
  
  
• Foo Fighters. Vad vore en lista med förebilder utan ett band/artist? Det finns många bra band/artister där ute, men det här bandet har verkligen träffat den största artären i mitt musikhjärta. Sköna riff, grymma texter och en sångare som inte går av för hackor gör att detta band självklart förtjänar en plats i mitt liv. Glädje mot sorg, vrede mot lycka, saknad av det förflutna mot att gå vidare i livet. En av mina absoluta favoritlåtar heter Learn To Fly. Lyssna på den, och tänk igenom det jag precis har gått igenom här i detta inlägg. Då ser ni nog ett samband.

Självklart finns det många andra personligheter som har inspirerat mig genom åren, men jag valde de som har haft/fortfarande har störst betydelse och inverkan på mitt liv.

Dagen läxa till er som skulle råka komma över det här inlägget: ta chansen medan den fortfarande finns, och bidra till att inspirera andra. Var en förebild.