Vardagshjälte

Greetings from Santa Barbara! Det var intressant att se hur fredagseftermiddagen utvecklade sig från att vara ganska händelsefattig till att vara hur spännande som helst. Detaljer följer senare i inlägget.

Förra natten var jag uppe till klockan fem. Jag vet vad ni tänker nu: "Skulle inte du gå och lägga dig lite tidigare?" Tyvärr blev det inte så. Steg i alla fall upp runt runt tio i ett och började mot The Channels lab för att närvara på production. Kom dock några minuter försent, men det verkade vara ganska lugnt ändå. Vi fick lite introduktion till hur man gör layouter till tidningssidorna, och efter typ 40 minuters genomgång var det dags att börja arbeta med sidorna.

Det tog ett bra tag innan jag var klar, men nu har jag i alla fall en aning om hur det går till. Jag fick göra layout till sidan där en "editorial column" och en "personal column" kommer att finnas. Som tur är var de flesta mallarna redan på plats så det underlättade rejält. Jag kommer att få arbeta med samma sida i pappersupplagan som kommer näst-nästa vecka så. Funkar för mig.

Efter det var jag så jävla hungrig för att jag inte hade käkat på hela dagen. Jag gick hem och tänkte ta en dusch och sedan sticka någonstans och käka. Fick vänta en stund på duschen då Daniel occuperade den ett bra tag. Passade då på att surfa på Facebook under tiden. Var kanske bra att jag gjorde då Robin skrev till mig. Ha sa att Foo Fighters skulle ha spelning en spelning på ett ställe som heter Velvet Jones. Stället ligger på State Street. Gissa var?

I SANTA FUCKING BARBARA! HELT SJUKT JU! VAD ÄR ODDSEN PÅ ATT FOO FIGHTERS SPELAR I SAMMA STAD SOM JAG BOR I NÅGRA DAGAR EFTER ATT LARSSA BOKAT BILJETTER TILL DERAS SPELNING I STOCKHOLM?!

När jag fick veta detta fick jag ett fullständigt lyckorus! När jag berättade det för Daniel trodde han först inte på mig, men jag visade honom en hemsida som konfirmerade detta. Vi bestämde oss då för att sticka ner på stan och käka för att sedan försöka komma in till deras spelning. Det som talade emot oss var att man var tvungen att vara 21. Nåväl, det skadade ju inte att försöka! Jag rotade fram anteckningsblock och penna och sedan drog vi.

Vi stack först till Panda Express och käkade för att sedan gå ner till Velvet Jones för att kolla ifall vi kunde komma in. Det var typ 15 pers som stod utanför. Vi fick då veta att det inte fanns några platser lediga. När det dessutom var 21 års åldersgräns kändes det som ett dött lopp.

Men vi testade en sista grej. Vi gick till baksidan där parkeringen fanns i hopp om att få se någon av medlemmmarna och kanske tigga en autograf eller bild. Tyvärr tror jag inte att jag såg någon av de. Jag tror att jag såg Chris Shilflett (gitarrist), men jag är inte helt säker. Försökte till och med muta, men det fanns ingen möjlighet överhuvudtaget.

Nära skjuter ingen hare, brukar man ju säga. Detta var i alla fall nära nog för mig. Kost därefter tog jag och Daniel taxi hem igen. Nu har det börjats med Doritos, salsa, öl, vin och Sing Star i 124:an. Trots att vi inte fick syn på någon av bandmedlemmarna så var detta i alla fall en bra uppvärming inför Stockholms Stadion 22 juni. Däremot tycker jag det är trist att jag inte fick reda på detta tidigare. Därför har jag bara en sak att säga:

Damn you, Velvet Jones! I övrigt: hoppas att ni har det bra där hemma i Sverige!