Trubadurkväll, livet och Yes Man (Livsåskådning)
Är lite ofokuserad förtillfället. Comedy Inc. är på TV.
I alla fall, jag ska berätta lite grann om gårdagen. Jag kanske verkade lite deppig, men i själva verket var jag bara orolig. Jag började oroa mig inför resan i oktober, och oroade mig för att jag måste fara själv. Men det är bara onödigt att stressa upp sig. Jag menar, det är över en månad tills jag drar. Och vad spelar det för roll om jag inte har något sällskap? Tänk hur jävla underbart det vore att bara vara för sig själv ett tag. Klart det vore kul att ha sällskap, men som jag har längtat efter att fara iväg helt själv! Dessutom så kommer jag ju säkert träffa Per och Ann i alla fall, så inget problem med umgänget vid sidan om. Och bara för att tillägga; jag ska ju för fan fara och kolla Pablo Francisco! The best part of the trip!
HAHA! Comedy Inc. är bara för skönt!
Nåja, tillbaka till gårdagen!
Larssa och Boris var här tidigare under eftermiddagen och kollade fotboll och käkade kladdkaka. De skulle fara till Jörgen (min före detta tränare i innebandy) och basta. Larssa föreslog att jag skulle hänga med till Jörgen, men jag avböjde. Senare under dagen, när jag satt och "filosoferade" (betyder helt enkelt tog det lugnt) i den lilla skogsdungen bredvid huset, fick jag ett sms av Jörgen som ville jag skulle komma och basta, men jag avböjde då också. Som sagt, jag var orolig under den tidpunkten. Jag tänkte att ingenting flöt på som det skulle, att dagen skulle bli dålig bara för att vissa grejer inte gick som jag hade tänkt mig. Men jag skulle få en annan syn på det.
Senare, runt sjutiden, kollade jag Finnkampen med morsan och farsan. Av allt som gick på TV så kollade jag på Finnkampen...
Det var då Larssa ringde och ville att jag skulle komma och basta hos Jörgen. Jag beslutade mig föra att fara och basta. Och det var kanske det bästa jag kunde ha gjort den kvällen. Jag menar, det var det eller att kolla Finnkampen. Vi bastar hursomhelst i drygt en timme. En och en halv kanske. Hemma hos Jörgen spelades musik på hög volym. Mycket Bruce Springsteen, en smula Akon och en (eller var det två?) Metallicalåt/ar.
Sedan var det dags för krogen. Jag hade tänkt dricka, men jag ångrade mig tidigare under dagen och bestämde mig för att agera chaffis. Men det var nice i alla fall, eftersom Sturk (Micke Sturk) var trubadur! Det var verkligen nice! Eller... Sweet! När man är så pass grym som Sturk är på guran, blir det inget annan än succé. Det var inte så mycket folk där, men det var lugnt där så det var skönt. Jag gjorde dessutom mitt första (och mitt sista?) uppträdande på krogen. Jag spelade medan Sturk sjöng. Vi körde Walk the line av Johnny Cash. Jag funderade allvarligt på om jag skulle dra mig ur det, så jäkla nervös som jag kände mig. Men jag gick igenom med det i alla fall. Och om jag ska vara ärlig... jag tror faktiskt att jag fick lite blodad tand.
Nåja, det jag vill komma fram till är att... för att citera Marshall Eriksen från How I Met Your Mother: livet blir inte alltid som man har tänkt sig.
Jag hade planerat dagen efter vad jag hade förväntat mig skulle hända. Dock blev det inte helt och hållet som jag hade tänkt mig, men det behöver inte alltid betyda att det blir dåligt för det. Man får ta det onda... med det goda, antar jag. Jag antog att dagen skulle bli dålig bara för att dagen inte flöt på som jag ville, men det blev den inte.
Jag menar, jag beställde ju biljett till Pablo, fick tag på flygbiljett, kommer nog vara ensam i Stockholm i drygt en vecka, jag fick basta, jag var nykter (bortsett från en folköl), hade en trevlig stund på krogen samt genomförde mitt första (och mitt sista?) uppträdande på krogen. Man kan inte alltid förvänta sig det dåliga bara för att livet bestämmer sig för att ta andra vägar.
Man får helt enkelt lära sig att surfa, och sedan försöka behärska, den enorma vågen som kallas livet.
Jag funderar på att kolla Yes Man snart. Äntligen får jag se den!
Later.
Angående rubriken... jag kom inte på något bättre.
So? What now?
Jaja. Nu har jag i alla fall bokat biljett till Pablo. Hoppas att Per och Ann får tag på egna biljetter!
Just nu sitter jag bara och tar det lugnt. Boris och Larssa var här för en stund sedan. Vi tog det lugnt och kollade lite fotboll. Hoppas kladdkakan smakade!
Funderar på om jag skulle ta och spela lite mer poker. Jag fick lite sug att spela. Gick ju plus för en stund sedan! Börjar nästan fundera på om det är nytt personligt rekord. I och för sig, inga hundrabelopp, men det är inte de stora inkomsterna utan de små utgifterna som ger cash.
Tänkte dricka ikväll, men jag sket i det. Kan agera chaffis istället. Och JA, jag vet att det heter chaufför, men orka skriva det!
Ordmärkaren verkar inte gilla att bli ordmärkt just nu i detta tillfälle.
There are days when I feel like I´m abandoned.
Sometimes I´m thinking to myself: why am I alone?
Where is everybody? Did I choose this? Why?
Sometimes I´m confused about things that are obvious when
some things don´t go the way I please. Why? Why, why, why?
Katrin Zytomierska hos Vakna med The Voice 2009-08-27
Ta bara och lyssna på Katrin en stund. Hon summerar bloggvärlden ur en relativt realistisk vinkel så som det faktiskt ser ut idag. Exakt så som jag också har lagt märke till.
I want Pablo Francisco!
Så därför funderar jag på om jag skulle ta och boka biljett till den 17 oktober, då han kommer till Luleå (närmasten föreställningen)! Hur jävla AWESOME vore inte det?!
Kollade precis in biljettpriserna på Ticnet. Klart som fan att jag skulle betala 400 spänn för att se en av de största komikerna just nu!
Fan! Verkar inte finnas några lediga platser... Helvete!
Näe! Jag ska fan hitta! Om det så jävlar mig blir i Växjö!
Okej, såhär är det: de mest tänkbara ställena jag kan tänka mig att fara till för att se Pablo är Umeå och Stockholm. Umeå är närmast (efter Luleå), och Stockholm är jag mest bekant med... Varför ska det vara sådant krångel för?
Jag saknar mitt hår
Jag saknar att kunna missbruka schampo och göra halvmeters höga tuppkammar i duschen.
Jag saknar att kunna dra backslick.
Jag saknar mit hår!
Okej, låter ju lite väl desperat kanske. Klart att jag saknar mitt hår, men man ska ju inte överdriva. Visst är det skönt med snagg, men jag vill ha tillbaka mitt hår.
Äh, jag behöver bara vänta i ungefär... 6-7 månader på att det växer ut igen.
Jag säger bara: JAAAAA!!!!
Om det syns dåligt så är jag bara glad över det faktum att Egoina har gått förbi AmandaVarDet i bloggtoppen! Ett tag låg AmandaVarDet på en femteplacering, och det tyckte jag var oacceptabelt! Egoina förtjänar femteplaceringen mer än AmandaVarDet... i alla fall just nu. För närvarande ligger hon på sjunde plats.
Nattens goda gärning
En helt vanlig natt. Natten mot söndag. Jag gasade iväg från gården för att hämta brorsan (Martin) från Pantzares. Klockan är ungefär kvart i fyra. När jag väl kommit fram såg jag en gammal människa lite längre bort som står stilla med rulator. Jag tänkte inte så mycket mer på det, men det började jag göra desto mer efter att jag hade vänt bilen.
Jag kollade i backspegeln och såg att människan fortfarande stod alldeles stilla. Skänkte inte så mycket tankeverksamhet över det en liten stund. Spanar åt höger för att se om brorsan var på väg.
Jag får för mig att kolla i backspegeln igen. Jag såg inte människan längre. Med liten ansträngning såg jag hur rullatorn låg på marken. Jag kliver ut ur bilen, och ser människan ligga på marken. Alldeles stilla. Lika stilla som hon stod upp stunden innan.
Jag rushar för att hämta brorsan som var beredd att ringa 112. Lite chockade var vi, med tanke på Torstens bortgång för några dagar sedan. Men vi kommer fram och ser en gammal kvinna (70+) som hade ramlat. Det framkom att hon hade balansproblem och att hon varit hos en kompis mitt i natten. Vad ska en gammal kvinna göra ute mitt i natten egentligen?
Vi hjälper henne i alla fall att komma in i sin lägenhet, och sedan var det bara att åka hem igen.
Det var tur att vi var i närheten. Tänk om vi inte hade märkt henne. Då hade det säkert stått i måndagens morgontidning att en äldre kvinna avlidit i centrala Pajala. Och att i efterhand få veta att man var i närheten. Att man hade kunnat hjälpa henne. Jag hade i alla fall inte velat få det på mitt samvete.
Nåja... tillbaka till verkligheten!
Stiger upp strax innan 16:00 ungefär. Och vad har jag gjort idag? Inte mycket egentligen. Vad ska jag göra då? Det blir nog att kolla film. Ingen aning vad det blir för film ännu, men hoppas att det inte blir någon skitfilm som... Halloween Resurection! Den filmen måste vara en av de sämsta filmer jag någonsin har sett. I alla fall om man vill se en skräckfilm. Som komedi kan den fungera alldeles utmärkt.
Och imorgon börjar brorsan, och många andra, skolan igen. Jag behöver ju inte gå i skolan igen (jubel inombords). Kanske ändå besöker de lite då och då. Förutsatt att jag inte jobbar då.
Later.
Tankar och funderingar angående videoinlägg
Det finns verkligen bra exempel för att demonstrera detta! Och detta är bara ETT av många exempel ute på internet.
Jag menar, kom igen nu! Kolla igenom klippet en gång. Vad får ni ut från det? Hon ska käka kräftor (låter det som att hon säger i alla fall). Och sedan är det mest *mmmhhmmm*, *hiihii* och *eeehhhhhhmmm*. Och till råga på allt är hennes röst inte precis som att lyssna på en skönstämmig stråkkonsert. Eller ja, kanske om det är 8-åringar som knappt lärt sig spela fiol ännu.
Och nu ligger hon i toppen bland de mest besökta bloggarna! Hur är det möjligt?
OM jag skulle göra ett videoinlägg (mot all förmodan, men man vet aldrig), så funderar jag på vad som vore ett bra koncept. Jag menar... Äh, jag vet inte längre. Är allt för förbryllad över hur en bloggare kan nå så högt bara genom att ge ifrån sig nasala ljud på youtube.
Vore kanske ett intressant socialt experiment. Vad vet jag? OM jag mot all förmodan, som sagt, skulle få för mig att göra ett videoinlägg... hur skulle det då se ut? Hmm... Jag får fundera på det där ett tag.
Later.
Brorsan tyckte till om Torstens bortgång
Följande är vad brorsan skrev som kommentar angående Torstens bortgång.
Martin om Göran var hans efternamn (Nostalgi):
Jag har själv aldrig haft Torsten som lärare, dock har jag ändå fått en fin kontakt med honom, speciellt under mitt andra år.
Första gången jag träffade Torsten så förstod jag att det inte var en helt vanlig lärare. Sedan när folk berättade om hans sångundervisning, och jag råkade höra den ut i hallen, så stärktes mitt intryck av att han helt enkelt inte var som någon annan lärare; helt enkelt unik. (på ett positivt sätt)
Något jag alltid undrade över var hans val av ämnen. Han var (som det även står i inlägget) lärare i engelska, tyska, religion och filosofi, men jag fick intrycket av att hans egentliga passion fanns i naturvetenskapen och matematiken.
De minnen jag har av Torsten är givetvis inte så många, då jag som sagt aldrig haft honom som lärare i något ämne.
En sak som jag är aldrig kommer glömma är när han ibland kom in i vårat klassrum under en mattetimme och lade fram sina filosofiska, och ofta kontroversiella, matematiska problem med de där lösningarna som bara en riktig filosof kan komma fram till. Vi, som bara hade nött matematikböcker under det senaste decenniet, förstod såklart aldrig vad det var han egentligen menade med sina lösningar; de såg oftast ut som att han tryckt fel när han slagit in med räknaren eller dylikt. Till slut gav vi upp och fortsatte nöta in våra differentialekvationer som vanligt.
Jag tänkte dock alltid att det kunde vara lärorikt att försöka lista ut "Torsten-problem" då och då istället för att bara nöta tal efter tal i en bok.
På så vis tycker jag att Torsten var väldigt intelligent i sitt sätt att lära ut. Han följde aldrig riktigt "mallen" för undervisning, utan uppfann sina egna sätt för att utveckla elevernas kunnande. Om vi till exempel går tillbaka lite till inlägget med sången. Är inte sång ett väldigt smart sätt att lära sig engelska? Och är det inte väldigt mycket roligare (och mindre pinsamt) än att hålla tal? Originellt och mycket smart.
Till en mycket färgstark och klok person som kommer att leva kvar hos oss under en lång tid framöver.
Vila i frid!
Göran var hans efternamn (Nostalgi)
Dock ber jag tusenfalt om ursäkt för att jag sa det innan det var helt fastställt! Jag vet inte riktigt vad som flög i mig. Men jag är väl inte mer än mänsklig. Kanske var chocktillståndet jag upplevde då, kanske är jag bara allmänt dum i huvudet. Men som sagt, är ju inte mer än mänsklig. Det starkaste minnet jag har, och alltid kommer att ha, av Torsten (även kallad TG) kommer från min första vecka som gymnasieelev.
För er som känner mig och var där, ni kan säkert historien bättre än mig.
Höstterminen 2006
Det var under första naturkunskapslektionen med Hans-Peter (jag använder hans riktiga namn istället för G***n) jag somnade under en lektion för första gången, av många lektioner, under mina år i gymnasiet. Det var onsdag. Mitt i veckan, alltså. Jag undrade hur jag skulle orka med engelskan som följde efter naturkunskapen. Där och då bestämde jag mig för att köpa en cola från elevfiket. Och pigg blev jag nog, och det skulle visa sig vara ett dåligt beslut.
När jag väl hade kommit in i klassrummet började Torsten med att gå igenom vissa grejer han inte ville att vi skulle göra under hans lektioner, varav en av grejerna var att inte knäppa med pärmen (alltså att hålla på att öppna och stänga den) under hans undervisning.
Jag kommer ihåg att vi fick ett papper. Dock kommer jag inte ihåg vad det stod på det, men det är oväsentligt nu. Han höll på att prata medan jag fick en "strålande idé": jag skulle lägga pappret i pärmen, och så skulle jag stänga pärmen. Men inte så att det knäppte. Knappt så att det skulle märkas.
Sagt och gjort. Torsten vänder sig om, och stirrar på mig. Man kunde nästan höra ekot inom mig, som skrek som hela supportersektionen på Stockholms stadion när Mathias Jonsson missar målet: NEEEEEEEJJJ! Jag kommer inte ihåg exakt hur han valde att formulera sig, men han uttryckte sig strängt, och tyckte väl att jag var inkompetent som inte kunda följa enkla instruktioner. Sedan bad han killen vid bänken till vänster om mig (Mathias L, skön kille) berätta för mig återigen vad han hade sagt. Jag vill minnas att jag ska ha sagt förlåt, men helt säker är jag inte. Däremot minns jag minnsann att jag resten av lektionen satt med huvan över huvudet, och följande tankegång gick i mitt huvud:
Denna kurs kommer ju gå såååååå bra... Fan vad läskig han är!
Och samtidigt färgades ansiktet helt rosenrött. Tur att det skymdes av min höstgråa huva. Tur det...
Nästa lektion, eller lektionen som följde efter nästa, fick jag min åsikt totalt demolerad och ersatt med ny insikt: han var en riktigt skön man! ... Jag vet att man kan misstolka det jag precis skrev, men jag ska förklara lite närmare.
Det var nämligen då vi fick lära känna den skönsjungande Torsten Göran (Göran var faktiskt hans efternamn)! Vi sjöng latin, vi sjöng engelska... Vi sjöng, vi sjöng, vi sjöng återigen. Vilken tenor han hade! Pereant o sooreesss...
And there you have it!
Som sagt, Torsten var en skön människa som blivit lite utav en profil, enligt mig. Kanske enligt andra också. Han var djup, hade civilkurage och var en intressant människa.
Små pizzor, skruverier, och mörk bilfärd eller Badvakt återigen (Lifeguard on duty)
Yup! Sitter faktiskt och jobbar i badhuskontoret för omväxlings skull. Men mer om det sen.
Igår var jag i alla fall i Piteå över dagen och hjälpte Erik att transportera grejer till sin lägenhet och skruva ihop lite prylar. Runt 14:någonting for vi iväg från Pajala. Kommer fram till Piteå runt 17-tiden. Vi håller på och kånkar på en massa prylar i säkert en halvtimme, och direkt efter det tog vi en liten promenix till skolan han ska gå på. Efter minst en halvtimme som vi spenderade till att försöka hitta aulan (meningslöst, såhär i efterhand), blev vi leds.
Nåja, vi for och hämtade pizza istället för att inviga lägenheten. Pizzorna var inte goda, men de var väl... okej, antar jag. Och SMÅ! Gick ju att äta i alla fall, och så såg vi ju How I Met Your Mother samtidigt så...
Sedan var det bara att börja skruva! Skruvade ihop en TV-bänk. Och JA! Från IKEA. Jag börjar bli grymt leds på IKEA. Det ligger till och med en IKEA-katalog bredvid mig just nu. *Djup suck*
Klóckan slog 22:15 och då var det dags att börja bege mig hemåt. Tre timmars bilfärd... i mörker. Får tacka fan för att jag inte stötte på någon älg. Såg bara 3-4 rävar. Det var allt. Och återigen så jobbar jag. Fast nu är jag... Lifeguard on duty.
Och ikväll har jag inte en jävla aning om vad som händer. Äh! Ta det som det kommer!
Later.
Stranger Things Have Happened (Music & Lyrics)
Nåja, just keep on walking! Den här veckan ska jag väl också bara försöka ta det lugnt. Jag ska hänga med Erik till Piteå på tisdag och spana in hans lägenhet. Lyckönskningar till dig, Erik!
Torsdag blir det jobb igen och senare på kvällen kanske jag skulle hänga med Tobbe innan han sticker ner till Göteborg. Lyckönskningar till dig, Tobbe!
Resten av veckan tar jag som det kommer. Finns nog ingenting jag bör stressa upp mig över just nu. Eller tjaa... morsan kommer ju i och för sig hem på söndag, men det är ju lugnt. Jag är säker på att huset fortfarande står kvar tills dess.
Hursomhelst, mer musik! Och den här gången ska jag infoga låten också så att ni får höra hur den låter.
Foo Fighters - Stranger Things Have Happened
Goddamn this dusty room
This hazy afternoon
I'm breathing in this silence
Like never before
This feeling that I get
This one last cigarette
As I lay awake
And wait for you to come through the door
Oh maybe maybe maybe
I can share it with you
I behave I behave I behave
So I can share it with you
You are not alone
Dear loneliness
You forgot
But I remember this
Oh stranger stranger
Stranger things have happened, I know
I am not alone
Dear lonely miss
I forgot
That I remember this
Oh stranger stranger
Stranger things have happened, I know
Oh, oh
Oh, oh
We'll dream about somewhere
Our smoke will fill the air
As I lay awake and wait
For you to walk out that door
I can change I can change I can change
But who do you want me to be
I'm the same I'm the same I'm the same
What do you want me to be
You are not alone
Dear loneliness
You forgot
But I remember this
Oh stranger stranger
Stranger things have happened, I know
Oh, oh
Oh, oh
I am not alone
Dear loneliness
I forgot
That I remember this
You are not alone
Dear loneliness
You forgot
But I remember this
Oh stranger stranger
Stranger things have happened, I know
I am not alone
Dear lonely miss
I forgot
That I remember this
Oh stranger stranger
Stranger things have happened, I know
Oh, oh
Oh, oh
That´s it, I´m outta here!
Later.
I´d come for you (Music & Lyrics)
Nickelback - I´d come for you
Just One more moment, that's all that's needed
Like wounded soldiers in need of healing
Time to be honest, this time I'm pleading
Please don't dwell on it, cause I didn't mean it
I cant believe I said I'd lay our love on the ground
But it doesn't matter cause I've made it up forgive me now
Everyday I spend away my souls inside out
Gotta be someway that I can make it up to you now, somehow
By now you know that I'd come for you
No one but you, yes I'd come for you
But only if you told me to
And I'd fight for you
I'd lie, it's true
Give my life for you
You know I'd always come for you
I was blindfolded, but now I'm seeing
My mind was closing, now I'm believing
I finally know just what it means to let someone in
To see the side of me that no one does or ever will
So if your ever lost and find yourself all alone
I'd search forever just to bring you home,
Here and now this I vow
By now you know that I'd come for you
No one but you, yes I'd come for you
But only if you told me to
And I'd fight for you
I'd lie, it's true
Give my life for you
You know I'd always come for you
You know I'd always come for you
No matter what gets in my way
As long as there's still life in me
No matter what, remember you know I'll always come for you
Yes I'd come for you, no one but you,
Yes I'd come for you
But only if you told me to
And I'd fight for you
I'd lie, it's true
Give my life for you
You know I'd always come for you
No matter what gets in my way
As long as there's still life in me
No matter what, remember you know I'll always come for you
I'd crawl across this world for you
Do anything you want me to
No matter what, remember you know I'll always come for you
You know I'll always come for you
Förresten så for jag till Eldfesten igår. Det var rätt nice.
Eldfesten eller inte?
Hursomhelst, jag har ingen aning huruvida jag ska fara på Eldfesten ikväll eller inte. Jag är inte taggad på att betala 200 spänn för inträdet, fast Raj-Raj Band (kultband enligt mig) spelar ju där, så just det lockar.
Jag har i alla fall bestämt mig för att fara till Erik och kolla PL-fotbollen som startar idag, så...
*lyssnar på mullret utomhus* *djup suck*
För 45 minuter sedan sken solen för fullt. Det enda som hörs nu är åskmuller och spöregn.
Dagen börjar ju kanon.
Later.
Vadå tankspridd?
Jag skulle pressa ketchup på maten, men var hamnar ketchupen...?
Som sagt, ibland blir det bara löjligt.
How I Meet Myself every day (Livsåskådning)
Vad jag gjorde i lördags? Kollade How I Met Your Mother.
Vad jag gjorde i söndags? How I Met Your Mother.
Igår? HIMYM.
Jag har blivit typ frälst av den serien! Och The Fresh Prince of Bel-Air, såklart.
Tidig tisdagsmorgon. Innehållslös, som oftast varje morgon brukar vara. Som ett oskrivet blad, som förhoppningsvis fylls i med någonting av större innebörd och betydelse. Likt tomrummet där de viktiga känslorna och uttrycken förhoppningsvis kommer för att fylla ut den tomma ytan. Likt mörka moln på himlen utan regn. Likt solsken utan ljus.
Varför, kanske man frågar sig då? Varför är vissa stunder i livet innehållslösa? Alla människor letar efter sin mening med livet. Men om man vore intresserad av att veta detta, borde man se till att man aldrig någonsin har en innehållslös stund i sitt liv. Eller, kan det vara så att Gud har ett finger med i spelet? Att han redan har planerat allt i förväg, för alla?
Är möjligtvis dessa tomma, innehållslösa stunder som kommer och går i livet, en chans att återhämta sig? En chans att bearbeta? En chans att lära känna sig själv?
Later.
Denna ska jag dra på mina barn när jag blir äldre! (Life´s a comedy)
Från Tjuvlyssnat.se
Makin' money on this blog? (Lifeguard on duty)
Jag tjänar ju pengar på att blogga! Inte via reklam, utan när jag bloggar på jobbet de stunder när jag inte har någonting annat att göra. Fan vad grymt!
Var bara det jag ville säga.
Later.
I think you can figure it out
Allting började under onsdagsmorgonen klockan 06:15 uppskattningsvis. Det var egentligen tänkt att vi skulle hämta upp Lydia, men hon fick skjuts till oss av någon av sina föräldrar. Hursomhelst, 06:15 rullade vi iväg från gården och ut ur Pajala. Skillnaden denna gången jämfört med för två år sedan så var vi nu 4 stycken som turades om med bilkörningen.
Efter frukost utanför Skellefteå, en french-hotdog i Örnsköldsvik, en hel del gnäll från morsan längs E4:an (då jag körde av någon anledning), över 100 mil i Passaten och 14 timmar kom vi äntligen fram till Stockholm. Eller ja, egentligen Sundbyberg, där jag, brorsan (Martin) och Lydia skulle sova i storebrorsans (Pers) gamla lägenhet. Men innan det for vi in till Duvbo en sväng och kollade in vårat gamla barndomshem, samt våran gamla skola som hette - eller ja, fortfarande heter rättare sagt - Duvboskolan (oiginallitet på hög nivå, jag vet).
Morsan och farsan övergav oss i lägenheten eftersom de skulle fara vidare till Barkarby och checka in på hotell.
Några få bilder från lägenheten.
Efter några få timmars sömn under natten till torsdag skuttade Martin och Lydia upp ur sängen och drog till ICA tjugo i nio för att köpa frukost. I min någorlunda halvslöa morgonrytm lyckas jag duscha innan de kommer tillbaka med ostbaguetter och ciabattas.
Runt tjugo över elva steg vi på tunnelbanan som skulle ta oss till T-centralen, för att i sin tur ta bussen till Gröna Lund. Och det var det som var huvudsyftet med den här dagen: fara till Gröna Lund för att använda min studentpresent! Och för att träffa brorsan (Per) och hans flickvän (Ann). Men innan vi kom fram gick vi igenom en hel del krångel. Vi blev hänvisade av busschauffören att köpa biljetter från en automat eller via sms. Synd bara att vi inte hittade numret någonstans. Eller att automaten inte fungerade. Eller att vi fick missvisande beskrivning till Pressbyrån. Eller att vi upplevde realisation över att vi kunde använda SAMMA biljettremsa som vi använde till tunnelbanan att åka buss med!
Efter mycket om och men, kom vi tillslut fram till Grönan. Strax efteråt kommer Per och Ann.
Brorsorna Ann
Inte långt efter våran ankomst till Grönan bestämmer sig Martin och Lydia för att åka Extreme, och medan dem gjorde det såg jag, Per och Ann Stefan Holm gå förbi.
Sådär ser Extreme ut. Usch! Är verkligen ingen karusellmänniska nuförtiden.
Tivolibesöket fortsätter!
En liten sväng in i Lustiga Huset, Radiobilarna och 5-kamp var i stora drag det enda jag gjorde där. Nu var faktiskt Ann den modigaste av oss alla och åkte Insane! Jävla galning!
Fast vi käkade också lunch! Uppe på Kryddhyllan.
Och självklart ska man passa på att dricka lite öl när man får chansen!
Såhär länge har jag nog aldrig varit på något nöjesfält förut: från 12 till 19! Ett arbetspass för mig, för fan! Och efter en hel dag på Gröna Lund kanske man är lite hungrig. Passande då att vi käkade på Vapiano! Skillnaden på denna restaruang jämfört med andra jag har ätit på är att man får ett kort som påminner om ett kreditkort i storlek och material. Det kortet använder man för att registrera det man beställer vid någon kassa eller bar. Sedan innan man går därifrån betalar man beloppet man är skyldig. Den används ungefär som ett kvitto istället för papper. Väldigt praktiskt, faktiskt!
Storebror på Vapiano!
Kortet jag snackade om.
Sällskapet (plus Lydia, Per och Ann som inte syns på bild).
Och sist men inte minst... MATEN!!!! Spaghetti Carbonara är enkelt OCH GRYMT JÄVLA GOTT!
Och efter ett tag tyckte jag det blev lite väl varmt och jag ville gå ut, medan farsan hänvisade mig till två öppna fönster där folk satt och åt. Jag sket i det och gick ut istället efter att storebrorsan var den enda som visade någon form av förståelse just då. Jag menar, kom igen! Hade det inte känts lite olustigt om du satt och käkade medan någon helt främmande människa satt precis bakom dig och andades djupt? Farsan tänkte nog inte så långt.
Nåja, nog om det! Det var i alla fall omtänksamt... typ. Efter det var det inte så mycket mer att göra än att fara hem och förebereda sig för nästa dag.
Fredagen kom och jag for till Centralstation vid tiotiden på morgonen eftersom jag skulle möta upp Tobbe där. Vi skulle hänga under dagen och bara ta det lugnt. Vi shoppade lite filmer/skivor, käkade sushi samt vandrade omkring i Duvbo (mitt barndomshem) och fikade vid Gröna Stugan vid Lötsjön. På kvällen åkte han hem medan jag och familjen for och käkade på en kubansk restaurang. Det var rätt gott käk, men de verkade lite virriga när morsan, Per och Ann skulle beställa vin.
Vid sushidisken på någon restaurang inne i stan.
Faktiskt rätt okej, måste jag säga!
Tobbe ville visst inte vara med på bilden. Men det fixade jag ganska lätt i Paint! Fuck Photoshop!
I alla fall, detta är en staty på Nils Ferlin tror jag han hette. Jag lånade honom min keps, och han accepterade utan att protestera! Det är moget!
Lördagen började i Duvbos tunnelbanestation, där jag lyssnade på en kvinnas samtal med sin kille eller man. Hon verkade tydligen misstänkas av honom för otrohet, medan hon däremot protesterade högljutt. Jag försökte bara att ignorera, men hon bestämde sig för att ta ton emot mannen sin.
Strunt samma! None of my business! Kommer in till stan och ser skymtar av Prideparaden som gick genom Sergels Torg. Jag lade inte särskilt mycket uppmärksamhet till detta, eftersom jag var ute och shoppade lite grann. Kallingar (eller underkläder för att verka lite mer proffisionell, vältalig eller sofistikerad om man så vill) från Frank Dandy och Björn Borg samt en ny keps från New Era. Vit. I couldn´t control myself!
Under kvällen käkade vi thaimat hos min moster och hennes man i Kallhäll, Jakobsberg. Det var kanon! Efter maten bokade jag biljetter eftersom jag hade bestämt att jag skulle fara till Uppsala på söndagen för att hälsa på Tobbe.
Senare på kvällen körde jag Martin och Lydia till Kista där de skulle kolla bio (Harry Potter och halvblodsprinsen), sedan körde jag hem morsan och farsan till Barkarby och efter det tog jag pendeltåget och tunnelbanan hem. Och kort därefter drog jag till 7Eleven och köpte lite gott och zappade runt på kanalerna på TV:n. När Martin och Lydia kom hem, var det bara att lägga sig ögonaböj!
Söndagsmorgon. En halv kopp kaffe blev min "frukost". Rushar till Duvbo station, åker till Fridhemsplan, byter till Gröna linjen (under byggarbetet på Blåa linjen) till T-centralen, springer till Centralen, hoppar på tåget och färden mot Uppsala börjar!
Möter upp Tobbe utanför Uppsala Centralstation, och därifrån går vi förbi Uppsala Domkyrka, Uppsala Slott och Botaniska Trädgården innan vi bestämde oss för att ta en kaffe på Wayne´s coffee. Käkar riktig "frukost" på Burger King. Går omkring i gallerior och affärer. Mer kaffe. Vandrar i någon park. Tillslut är vi så slutkörda i benen efter allt promerande att vi bara hänger på stationen och väntar på att tåget hem skulle komma. Det var kul, fast lite segt.
Sedan var det bara att stressa hem och duscha fort som fan, för vi skulle på middag hos Anns föräldrar i Sollentuna. Där bjöds det på riktigt god innerfilé (tror jag det var) och potatis. Det var kanon!
Efter det (inledningsfras jag använder ofta i meningar har jag märkt) åkte jag, Per och Ann tunnelbana hem. De hoppade av före mig eftersom de bodde närmast. De ville att jag skulle komma ner igen snart och hälsa på. Jag är nästan frestad till att göra det!
08:någonting på måndag morgon åker vi iväg hem igen. Är framme runt 10-tiden. Är ganska skönt att vara hemma.
Och nu är allting PRECIS som vanligt!
Jag kan ta och slänga in lite bilder på det jag har köpt förresten! *fotar grejer för fullt*
Äh! Jag scannar istället. Fan, så måste jag installera scaningsprogrammet och sådant shit på datorn!
Det här kommer nog att ta ett litet tag... *Djup suck*
Jaaa, kom öronvaxet eller topsen före?
Citerar Magnus Betnér i brist på annat.
Det är väl inte mitt fel att världen är full av gnälliga idioter!
Så kul var det att citera...
Nästan klart nu...
Kom igeeeeeeen...
Kom igeeeeeeeeeeen...
Såååå.... däääääär jaaaaaaaaa!
*Scannar för fullt*
Okay! Here comes!
Jag passade på att köpa lite musik, och varför inte Foo Fighters? Albumen Skin and bones och Echoes, silence, patience & grace. Åhlens City i Stockholm.
Jag går emot min egen policy med underkläder på bloggen nu! Frank Dandy och Björn Borg. Åhlens City i Stockholm.
Var bara tvungen att köpa dessa två godbitar! Step Brothers och Fresh Prince of Bel Air. Åhlens City i Stockholm.
Ett seriealbum med Spawn. Några ögonbryn kanske höjs nu, men jag har faktiskt kollat i en serietidning han var med i en gång när jag var liten. Köpte på grund av nostalgiska själ. Inte för själva albumets skull, utan själva karaktären. Science Fictionbokhandeln, Stockholm.
Två bra filmer jag bara var tvungen att köpa. Dessutom var filmen till vänster ett riktigt kap!
The Butterfly Effect och The Mask. Åhlens i Uppsala respektive Science Fictionbokhandeln, Stockholm.
And that´s it! Eventuella stavfel skiter jag i nu, för jag ska till Larssons och Kolla film igen.
Later.
Back in business! (Lifeguard on duty)
Men nog om det nu! Berättar mer ikväll!
Sitter någorlunda halvbekvämt i kontorsstolen här i badhusfiket. Varför jag envisas med att skriva "Lifeguard on duty" även när jag inte jobbar som det, Tjaa... Det vet varken ni eller jag.
Har redan lyckats få myggbett, bara några timmar efter hemkomsten till Norrbotten. Jaaaahhhaaaaa, tänker jag för mig själv i simpel irritation. Några militärer sitter och tar det lugnt, jag fortsätter klia myggbett och allting är precis som det brukar vara.
Lite Off-Topic nu, MEN:
Även om jag kom hem relativt sent igår kväll (22:15) så for jag och kollade film hos Larssons. Kenny Begins såg vi. Den var rätt okej, faktikskt!
Hursomhelst, närmare beskrivning av vistelsen i STHLM senare ikväll hoppas jag. Måste avsätta lite tid till att spela gitarr också! Kanske har tappat allt!
Later.
