Det börjar bli dags igen
Han friade ju i direktsändning, för fan!
Dra åt skogen! Dra mig i en liten kälke! Strö salt i mina ögon! Den där killen i Idolpubliken friade till sin sambo mitt under sändningen.
Veckans mest oväntade inslag skedde alltså i årets Idol. Bara så ni vet.
Thai och Fluff
Kom igen nu! Bröderna Fluff är ju kult.
Vilken skön känsla jag har i hela kroppen nu. Likaså i sinnet. Om dryga timmen blir det Idol med Las Vegas-tema. Kanske blir bra, vem vet?
Och imorgon blir det lite god dricka och såndant!
Later.
Jag ger upp innan jag ens har börjat
Nu är det officiellt: jag slopar planerna att käka pumpa!
- För det första: jag är osäker på om man kan äta pumpa utan att tillaga den, och vill därför inte lägga ner tid på det.
- För det andra: PRISET! Kan lägga ner pengarna på andra grejer som jag vet är gott, till exempel... Bud´s!
- För det tredje: jag har ingen lust, helt enkelt.
Men nu tar vi och skärper oss! Jag har hunnit med följande idag:
- Stiga upp tjugo minuter i elva, det vill säga tjugo minuter innan mitt möte med jobbcoachen.
- Genomfört mötet med jobbcoachen.
- Träffade Mathias.L på Malmen! Var kul att se honom igen! För de som inte vet vem det är så kan jag tillägga att det är en gammal klasskompis. Skön kille!
- Efter en liten stund kom även Larssa förbi! Fan vad... Sweet!
- Varit på kyrkogården och jordfäst mormors urna.
- Ätit frukost.
Och nu är vi där vi är nu. Inte nyss, utan nu! Jag MÅSTE duscha, fixa lite tvätt (mycket sådant på sistone) och kanske spela lite COD4 MW. Har inte spelat på flera dagar nu.
Eller ska jag kolla Bröderna Fluff istället? Hmm...
Hursomhelst, jag måste duscha.
Later.
Borde väl egentligen lägga mig
Sitter framför programmet Nöjespokalen för tillfället och väntar på CSI NY.
Idag... steg jag upp tidigt. Runt halv elva, fast det var helt i onödan. Skulle ha möte med jobbcoachen, men väl på plats kom jag på att mötet är först i morgon. Så nu måste jag tidigt upp imorgon IGEN. Typiskt...
Nåja, vad har mer hänt idag? Har tippat lite, men det gick ju åt helvete som vanligt. Kollat när Brynäs vann mot Djurgården. Typiskt...
Spelat På Spåret med Jocke, Jennifer, Elin, och Ola. Antti kom också efter en tag.
Imorgon blir det ju möte med jobbcoachen. Senare på kvällen när Jocke kommer hem kanske vi far och käkar Thaibuffé! Och på lördag: Halloween! Nu struntar jag i detta!
Later.
Nepp. Inge CSI för mig. Drar till Jocke istället.
Vadå kreddigt jobb? (Bullshit)
Helt enkelt handlar den här artikeln om några jobb som bär hög respektive låg status, i alla fall enligt stockholmarna. Det är ju klart: olika typer av jobb har alltid varit, och kommer kanske alltid att vara, en statusfråga. Det är ingen nyhet! Det är typiskt Aftonbladet att ta upp såndant här.
Fast det kanske var bra att de gjorde det den här gången. Kanske inte särskilt ofta man funderar över detta. Jag tycker personligen inte att man ska behöva dela in olika yrken i olika statusfack, så att säga. Finns ju som ingen som helst mening med det. Klart att man kan tycka att vissa yrken är tråkiga och verkar ointressanta, men det ska väl inte behöva betyda att man diskuterar huruvida yrket har hög status eller inte. Vad finns det för mening med att diskutera detta överhuvudtaget? Som om kroppsideal och klädesideal inte var nog, ska även jobben förvandlas till något sorts ideal.
Och NU till min poäng: som vanligt Aftonbladet, som gång på gång tar upp sådant som man knappt kan klassa som nyheter. Fast det var nog bra att de tog upp detta med "kreddiga" jobb. Nu kan man ju börja fundera över vad man menar med kreddiga jobb. Läkare är tydligen ett "kreddigt" jobb, då de hjälper folk. Det förstår jag, men jag är verkligen skeptisk till att folk utbildar sig till läkare för att framstå som "kreddiga".
Det jag anser om Aftonbladets "nyheter", och om de som tycker att vissa jobb är "kreddiga" och andra inte...
Jag tror ni börjar kunna det nu, så vi säger det i kör!
Ett...
Två...
TRE! Bullshit!
Glädjeämnen från sista skolveckan (Nostalgi)
Vet ni någonting som gör mig väldigt glad i dessa tider? Det är när jag tänker tillbaka på sista veckan i skolan. Eller rättare sagt de tre sista dagarna i skolan.
Detta inlägg tänker jag främst på. En resumé av balen, som är en av de bästa tillställningarna jag varit på, samt min tolkning av glädjen när Per och Ann överraskade mig dagen därpå. Jag klarar inte av att läsa det utan att få ett saligt uttryck på mina läppar!
Klart att själva studenten också var rolig, men det är just balen och brorsan plus flickvännens besök som var det bästa. Funderar på om det finns någon bild jag kan lägga upp igen...
Äh! Vi skippar det. Bilder återfinns ju i det länkade inlägget. =)
Godmorgon, godmorgon i kör
Kaptenens logg, stjärndatum: 29/10-2009 klockan 12:19
Tänkte att det var ett tag sedan jag skrev det så... nu skrev jag det igen.
Hursomhelst, klockan är runt 20 över 12 och jag är vaken. Helt sjukt ju! Det var tänkt att jag skulle träffa jobbcoachen idag, men det var innan jag kom på att mötet är först imorgon. Tänker att jag hade kunnat sova nu istället. Nåja, nu är jag ju pigg i alla fall. Jävligt onödigt det hade varit att sova nu när jag ändå tänker på det. Dessutom hade Boris ändå kommit och väckt mig. =I
Sitter för tillfället och kollar när Boris krossar något lag i PES (Pro Evolution Soccer) 2009 och spelar lite gura när jag kan. Har inga som helst planer för dagen, vilket är ganska skönt egentligen.
Nu tänker jag fortsätta lira lite gura och försöka hitta något intressant (läs: förargelseväckande) på Aftonbladet. Vem vet? Anna Book kanske har grinat ut IGEN.
Later.
Halloween runt hörnet
Till helgen är det Halloween! Och då innebär det att ställa till med bus!
Kanske om jag hade varit tolv bast.
Nej nej nej... I helg ska jag agera som den civilicerade människan jag kan vara. Lite pokulerande (ledtråd: lexikon) blir det nog och utgång, förhoppningsvis. Dessutom har jag kommit på den alldeles fantastiska, helt underbara, grymt smarta och legendariska idén att jag ska käka:
En pumpa!
Jag har suttit och funderat över detta i några dagar, och kommit fram till att pumpa borde kunna gå att äta. Det är väl bättre att ÄTA pumpan än att göra en LYKTA av den. Det kallar jag äkta Halloweenstämning!
Huruvida jag är seriös eller inte, det får ni tolka hur ni vill. Men jag ska fan käka pumpa!
Är det någon annan som har lust att testa käka pumpa?
Kanske borde kolla om det går att äta pumpa, för säkerhets skull... *rotar på wikipedia*
Går tydligen att koka pumpa och tillaga på massa olika sätt så länge den är mogen. Frågan nu är ju om den går att äta som den är. Hmm...
Försökskanin nästa!
Behov
Jag behöver verkligen ett jobb.
Börjar fatta tycke för CSI
Av någon anledning har jag på sistone fattat tycke för CSI. För er som inte vet vad det är, så kan jag tala om för er att det är en tv-serie. CSI står för Crime Scene Investigation. Konceptet är enkelt, ett team som undersöker brottsplatser och löser mord med hjälp av tekniska verktyg och analyserar allt från fingeravtryck till dödsorsaker. Det finns tre CSI-serier, så vitt jag vet: CSI Miami, CSI New York och sedan har vi den serien jag fattat mest tycke för:
CSI Las Vegas
Har dock inte sett så mycket av de tidigare säsongerna, utan de säsonger där Dr. Raymond "Ray" Langston medverkar. Han spelas utav Laurence Fishburne, även känd från Matrix-trilogin.
Sådär ser han ut.
Vet inte vad det är som gör att jag tycker han är cool, men han bara är.
Kollar väldigt mycket på Cold Case också nuförtiden. Cold Case innebär, för de som inte vet, vissa fall som ännu inte är lösta, till exempel mord (som är de vanligaste fallen). Man skulle kunna säga att fallen är "lagda på is". Ett team tar upp gamla fall som de försöker lösa.
Jag vet faktiskt inte varför jag på sistone blivit så pass intresserad av kriminalserier. Inte serier i stil med Morden I Midsomer just, men det kriminaltekniska arbetet. Framtida passion, kanske? Hmm...
Förresten, någon annan som diggar CSI?
Land Of The Lost
Jag var och såg filmen Land of the lost med Jocke och Jennifer nyss.
Det finns väl inte så mycket att säga om filmen, förutom att den var grymt skruvad! Riktigt skönt att få garva ut lite. Tänker inte gå in på handlingen desto mer, utan ni får väl se den själv =)
Nu tänker jag fara till Boris och lira lite Couronne. Har blivit väldigt mycket couronne på sistone.
Later.
Okej, det blev visst inte att spela couronne av någon anledning. Då kanske jag kan ge en liten närmare beskrivning av filmen:
...
Vid närmare eftertanke: jag skiter i det. Ni får väl se filmen själva, för bövelen. =)
Räcker det inte nu, Anna Book? (Bullshit)
Jag börjar helt ärligt få nog av den där Anna Book!
För omväxlingens skull lägger jag in en bild. Egentligen är hon inte värd det.
Gång på gång letar hon efter uppmärksamhet! I Let´s Dance, Hjälp! Jag är med i en japansk TV-show och fan och hans moster. Och nu ska hon operera sina överarmarna och fixa brösten i Tv4 Plus program Platstikkirurgerna.
Det är väl inget fel med det i och för sig, men nu får hon ju för fan sluta grina ut! Hon gnäller på att produktionen lägger för mycket fokus på hennes bröst. Om hon nu befarade att det skulle bli så, VARFÖR STÄLLDE HON UPP?! DEN DÄR MÄNNISKAN GÖR MIG INTE KLOK!
Måste också citera henne: "Jag är stolt att jag vågar blotta mig som jag gör i programmet för hela Sverige, det är jävligt modigt. Många vänner och kollegor har gjort plastikoperationer, men de vågar inte stå för det. Det gör jag."
Tanken är (läs: var) väl god, men varför skulle du gå och grina ut för?! DEN DÄR MÄNNISKAN GÖR MIG INTE KLOK! GAAAAHH!
*Suckar djupt*
Och NU till min poäng: Anna Book är en väldigt gammal stjärna på himlen som håller på att slockna. Det klarar hon inte av. Hon hade kunnat välja att inte vara med i denna produktion, men istället gör hon det. Då hade hon inte behövt grina ut. Antingen skriker hon efter uppmärksamhet, som en ATTENTION-WHORE gör, eller så är hon bara helt blåst. Finns också en möjligthet att hon inte har någon som helst förmåga att följa sin "magkänsla".
Man skulle kunna stava det Anna Book. Inte jag! Det finns bara ett korrekt sätt att stava det på, och det är Bullshit!
Jojje
Var väl det jag ville få sagt för tillfället.
Sugen på COD MW2
Då jag alldeles snart är klar med Call Of Duty 4: Modern Warfare på Veteran börjar jag bli jävligt sugen på uppföljaren till detta spel, nämligen:
CALL OF DUTY MODERN WARFARE 2!
Jag har hunnit spana in en demovideo från COD: MW2 på youtube, och jag måste säga att det riktigt lovande ut!
Förresten, någon annan som lirat något Call of Duty på sistone? Vad tycker ni om denna spelserie?
Påfrestande begravning eller Konsten att gråta som en man
Jag vet inte hur andra tänker om begravningar, men det är riktigt jävla påfrestande. Både fysiskt och psykiskt. Gårdagen var väldigt emotionell. Det kommer man aldrig ifrån. Absolut ingenting man vill gå igenom, men ibland måste man. Morsan och farsan höll tal i kyrkan. Jag ville inte gråta av någon anledning, men det kanske föll en tår ändå. Kommer inte ihåg.
Direkt efter talen gick brorsan (Martin), farsan och Ann fram, och började spela och sjunga De sista ljuva åren. Sedan lade vi rosor, röda som bara rosor tycks kunna bli, på den gräddvita kistan som var dekorerad med ännu mera rosor. Drygt 30-45 minuter senare sitter alla anhöriga och äter potatisgratäng och karré, tror jag det var. Gamla, roliga minnen berättades. Även senare på kvällen, och även idag har det talats om mormor.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om döden. Döden är alltid ett sorligt inslag för ens anhöriga, men för den som dör kanske det är en befrielse. Mycket beror ju säkert på hur man har valt att leva sitt liv. Mormor verkade aldrig orolig för att dö. Hon verkade inte frukta döden. Hon verkade se döden som en befrielse. Hon var en kvinna som jobbat länge, uppfostrat 6 barn och alltid varit givmild. Nu var det hennes tur att vila.
Mina förhoppningar för mitt framtida liv är att hitta någonting som verkligen angegerar mig mer än jag någonsin varit. Jag vet inte vad det är, eller kommer att bli, men jag hoppas hitta det snart.
Mina förhoppningar för mitt framtida liv är att förverkliga vissa drömmar, som jag dock inte tänker gå djupare in på.
Tänker inte sitta och lista upp en massa grejer jag vill göra, så jag stuntar i det. Dags att komma tillbaka till nutid!
Jag vaknade vid 14 idag (ja, jag har hunnit ställa tillbaka klockan). Käkade lite palt till frukost, någon kaka med choklad och blåbär samt kollat fotboll. Funderar på vad jag ska hitta på ikväll. Är fortfarande jävligt sliten från igår. Sitter samtidigt och plinkar lite på Let It Die av Foo Fighters. Jag är NÄSTAN ensam hemma. Per, Ann, farsan och Martin for iväg för ca halvtimmen sedan. Per och Ann skulle fara hem, medan Martin och farsan ska vidare till Turkiet.
Nej, jag är inte alls avundsjuk. Helt seriöst, alltså. Jag hade inte orkat åka dit med tanke på omständigheterna.
Fast om några veckor kanske det hade varit riktigt skönt.
Jaja, tänker inte göra så mycket mer just nu. Plinka lite mer gitarr, ta det lugnt och kanske spela lite COD: Modern Warfare. Vi får se, helt enkelt.
Later.
Inga smarta ord. Sorry. Angående rubriken... jag kom inte på någonting bättre.
Time for the funeral
Later.
We will rise (Music & Lyrics)
I alla fall, bred musiksmak jag har, enligt mig själv. Sagt det förr, men tål väl att upprepas igen.
Tear down the walls Wake up the world Ignorance is not bliss So fed up with second best Our time is here and now I am the enemy I am the antidote Watch me closely I will stand up - now We'll rise (we'll rise) Rise above We'll rise (We'll rise) Rise Stereotype Fools Playing the game Nothing unique They all look the same In this sea of mediocrity I can be anything Anything I want to be I am the enemy... We'll rise...
Det var ett tag sedan senaste gången (Lifeguard on duty)
Andra koppen kaffe avklarad. En liten suck av lättnad. Jag är tillbaka på jobbet. Lugn musik i radion, som alldeles snart ska ersättas med tunga grejer av Ying Yang Twins. Massa barn i bassängen. En och annan vuxen också. Simundervisning. Skön stämning. Larssa gör mig sällskap. Alltid lika trevligt.
Snart ska en till kopp kaffe hämtas. Mycket lugnare nu. Per och Ann kommer om några timmar. Dags för begravning snart. Trist.
Off Topic, I know. Men hursomhelst: jag uppskattar att vara på jobbet igen. Det är... faktiskt jävligt skönt.
Jag har kommit fram till följande: den här månaden har jag inte jobbat någonting. Eller ja, förutom idag då. Jobbade i september senast. Fan vad längesen det var! På gränsen till oacceptabelt. True story.
Tänker fortsätta jobba nu, och senare ikväll... tar jag det nog bara lugnt.
Later.
Russian Roulette (Music & Lyrics)
Just idag var första gången jag hörde Rihannas nya singel Russian Roulette. Och jag måste säga att den är rätt okej. Har inte lyssnat så mycket på texten ännu, men ha förståelse! Har hört den kanske tre gånger hittills.
Hursomhelst, jag lägger upp den här och sedan får ni väl göra som ni vill. Kanske borde passa på att lägga upp texten... om jag hittar den.
Rihanna - Russian Roulette
Take a breath, take it deep
Calm yourself, he says to me
If you play, you play for keeps
Take a gun, and count to three
I’m sweating now, moving slow
No time to think, my turn to go
[Chorus]
And you can see my heart beating
You can see it through my chest
And I’m terrified but I’m not leaving
Know that I must pass this test
So just pull the trigger
Say a prayer to yourself
He says close your eyes
Sometimes it helps
And then I get a scary thought
That he’s here means he’s never lost
(Chorus)
As my life flashes before my eyes
I’m wondering will I ever see another sunrise?
So many won’t get the chance to say goodbye
But it’s too late too pick up the value of my life
(Chorus)
De börjar bara tidigare och tidigare (Bullshit)
En fyraåring blir full av handsprit. Och läkarna trodde först hon hade en infektion. Hmm...
Inte nog med det, när mamman kom på att hon sett barnet slicka på sina händer och kom samtidigt på att det fanns handsprit på förskolan. Men citatet som följer är ju bara... jag vet inte hur jag ska beskriva det, men är det inte lite väl okänsligt? Kanske för vissa.
Mamman blev chockad när hon fick reda på det. Men självklart var hon lättad över att det inte var något allvarligt, säger Anna-Maija Kujari.
Lättad över att det inte var något allvarligt? Bör inte alkoholintag hos en fyraåring klassas som allvarligt, oavsett om det är avsiktligt eller inte? Kanske tänker lite konstigt, men med tanke på att farsan är orolig (kanske inte bokstavligt) över mitt intag av alkohol (som oftast är lagom, bara för att förtydliga) nu, tänker man att han borde ha varit väldigt orolig om samma sak skulle ha hänt mig som FYRAÅRING.
Kan man helt ärligt säga att intag av alkohol hos en fyraåring inte är allvarligt? Självklart finns det allvarligare grejer som kan hända, till exempel leukemi, men för i helvete! INTE VAR NÅGOT ALLVARLIGT? Helt ärligt...
Och NU till min poäng: vad gäller barn anser jag att man ska se allt som händer barnet ska ses som allvarligt. Barnet for ju till och med in på sjukhus! Antingen är mamman okänslig, eller så misstolkas väl texten. Kanske är det ett skrivfel.
Men låt oss i alla fall säga detta, oavsett vem som är okänslig, oavsett vem som är klantig nog att skriva fel eller misstolka texten, dessutom för att jag ska få skriva det igen:
BULLSHIT!
COD och annat tjafs
Det börjar verkligen bli dags att skaffa ny mobil snart... Jag har dock skippat planen att skaffa en Sony Ericsson Satio. Egentligen jävligt onödigt, om man ändå tänker efter. 12,1 megapixlar? Jag kan ju knappt fotografera i alla fall! Samsung Jét verkar lite mer lockande just nu, men jag måste fundera ett tag till.
Varför kunde vissa saker inte vara lika lätta som det var när man var yngre? Som till exempel att välja mobiltelefon...
På tal om grejer som är svåra: Call of Duty 4 Modern Warfare. På svårighet Veteran. Svåraste svårighetsgraden alltså.
Det är ju HELT OMÖJLIGT! Så fort jag sticker fram lilltån skjuter de mig i huvudet! Och har man fastnat i deras sikte, och de får in ett skott på dig, då är du FUCKED! Därför gäller det bara att göra följande: nöta som fan, och hoppas på en rejäl gnutta tur.
Jag tänker demonstrera detta genom att köra lite "livebloggning" samtidigt. Okej, kanske inte live för er, men själva händelseförloppet när jag skriver samtidigt som jag spelar (hur det nu går till), det är LIVE!
Alright, here we go!
Värstingkriget ska börja nu. Uppdrag: Shock and Awe.
Börjar ju jättebra... skjuter på egen tank.
Men vad fan! Två skott, sen död... Bara att börja om IGEN!
Fan vad jag dör!
Äntligen får jag komma ut ur helikoptern!
Jag hade visst fel... typiskt.
Nu jävlar ska jag kötta på marken!
So far, so good.
Nu dog jag...
Helvete!
Helvete igen!
FUUUUCCKK!
Satan!!
Ja, som ni märker, så är döden inte särskilt skrämmande, men däremot lika jävla jobbig varenda jävla gång. Ursäkta att jag svär. Jag brukar bli känslosam när jag spelar tv-spel. Hursomhelst, vi fortsätter!!
Jag måste dock lägga till att jag göra framsteg.
Skulle kasta tillbaka en granat, men den sprängdes i handen på mig.
Hmmm.....
Helvete!!!!
Det är ju inte sant...!
Vid sådana här tillfällen börjar man fundera över fel och brister i just spelet...
Gaaahhh!
OOhh! Det var jävligt nära ögat!
Det bokstavligt talat regnar granater.
Åhh...
Hur fan ska jag göra då!
Jag förstår att detta verkar ointressant och samtidigt relativt meningslöst. Därför slutar jag nu. Jag känner hopplöshet och ren förtvivlan äver att jag inte lyckas. Nåja, det brukar fixa sig!
Vad är det som är nytt i min värld då? Jobbar på fredag, det är väl typ det. Men nu skiter jag i detta. Ska försöka hitta på någonting meningsfullt.
Later
Smirnoff, Tutti Frutti och största fuskbygget jag någonsin har sett
Så var det söndag igen. Igår var det lördag, med allt vad det innebar (enligt gårdagens förutsättningar).
Kvällen började hos mig. Självklart i bastun! Boris hängde med, men jag drack själv då han och Jocke drack på fredagen. Senare en sväng ut med bilen och dricker lite mer. Martin P´s lägenhet nästa stop. Budweiser efter Budweiser slinker ner, samt lite sprit (tyvärr). Denna "tillställning" var den lugnaste jag någonsin sett under mina dagar, och detta krävde en förändring! Hämtar skivan från bilen, den med några Jacksonlåtar. 12:ans låt: Billie Jean.
Mitt försök misslyckades totalt. Ingen skillnad. Alla bara börjar skratta. Vet inte om de skrattade åt mina desperata försöka att liva upp "tillställningen", eller om det var för att jag sög ungefär som vanligt, men de skrattade i alla fall för mina chinos. Jag hade råkat sparka lite för högt, lite för våldsamt. Detta resulterade i ett stort hål. I grenen.
Jag kanske kan lägga till detta i mitt CV. Att jag har fått uppleva "Chinos-incidenten".
Så här i efterhand var i alla fall mina chinos det största fuskbygget jag någonsin sett... Jag borde få Nobelpriset i metaforer!
Hem och byta till jeans. Pålitligt material. Alla gånger. Senare: krogen. Det var inte särskilt mycket drag över "Rocktoberfest". Finns inte så mycket att säga om kvällen egentligen. Det var... lugnt. Kvart i två ungefär: hemfärd. Välbehövligt.
Idag tog jag konsekvenserna av gårdagen, if you know what I mean. Har legat i sängen hur länge som helst. Nu mår jag dock bättre, och är jävligt sugen på glass! Resten av kvällen spenderas nog framför tv:n. Kanske till tonerna av C/O Segemyhr.
Later.
P.S:
Smirnoff och Tutti Frutti var det som jag såg hos Martin P. Borde ha förstått att "tillställningen" skulle vara omöjlig att få i liv.
D.S.
Disk och småplock
Idag har jag minsann varit duktig! Och fan om någon säger någonting annat!
Jag har diskat, tvättat, städat, pantat (lika trist varenda jävla gång) och utfört diverse småplock. Sådant som måste göras lite då och då, helt enkelt. Mitt rum kanske inte är lika välstädat som efter Göteborgsresan tidigare i somras, men ändå. Och nu tar jag det bara lugnt. Lyssnar på Michael Jacksons You are not alone. Larssa och Boris ska spela PES (Pro Evolution Soccer), snart ska jag duscha och sedan måste jag nog ringa morsan och höra hur planerna ser ut för morgondagen. Måste få veta om vi ska fara till Luleå och hämta henne, eller om hon tar sig hem på egen hand.
Och nu i helg så är det Rocktoberfest på Jernverket. Tacobuffé bland annat, samt fatöl för 29 spänn. Låter kanon!
Så småningom blir det ett inlägg med alla prylar som införskaffades i Stockholm, om det nu verkar intressant för någon. Någonting som jag verkligen vill göra är att göra ett bullshit-inlägg igen! Känns som att det var grymt länge sedan jag gjorde ett sådant inlägg!
Nåja, duschen snart, sedan kanske fara över till Finland en sväng. Innan dess ska jag försöka få tag på morsan.
Later.
Det här är till dig, mormor (Nostalgi)
Tänkte att det började bli på tiden att jag kom igång med detta inlägg. Jag har skjutit upp det ett tag, men jag är faktiskt inte helt säker på vad, eller hur, jag ska skriva om mormor. Det får ni har överseende med. Jag ska dock försöka göra det bästa utav det.
Hurdan var då min mormor? Enligt mig en kvinna som man kanske borde se upp till. En kvinna som ville andra väl, en omtänksam kvinna. En kvinna som har varit med om mycket, en kvinna som jobbat hårt och uppfostrat 6 barn tillsammans med sin make.
Min relation gentemot mormor har kanske inte varit den bästa de senaste åren. Det beror inte på något gräl eller så, utan mer att jag har känt att jag inte har tid och lagt mer fokus på annat, speciellt skolan. Fast det fanns en tid, då jag hälsade på hos mormor och morfar nästan varje dag efter skolan. Hon brukade alltid ha färdiglagad mat, eller nästintill färdigt i alla fall, när jag kom efter skolan. Hon var en kvinna som verkligen ville se till att man inte gick hungrig. Det var inte sällan heller hon bjöd på Wienerbröd eller bullar.
Även om jag ofta kom förbi för att äta, oavsett om det var en hel måltid eller bara lite fika, så kan jag såhär i efterhand säga att jag uppskattade sällskapet. Och jag hoppas mormor också gjorde det. Vissa dagar kunde jag vara hos mormor och morfar ända till kvällen. Om det så var att vila på soffan, eller kolla finska Lyckohjulet på tv och försöka förstå någonting förgäves.
Sedan var hon också en generös kvinna vad gällde ekonomi, och inte bara vad gällde gastronomi. Varje gång vi fyllde år, eller om det var julafton, brukade hon skänka en 500-lapp till var och en av mig och mina bröder. Ibland var det mer.
Det lustiga med mormor var att hon var så pass klar ändå för sin ålder. Några dagar innan dödsfallet var hon ganska pigg utav sig. När hon väl behövde åka till Gällivare för undersökning, visste jag inte riktigt vad jag skulle tro om hennes tillstånd. Jag har dock fått höra vad mormor sa åt sin man, min morfar, när hon for till Gällivare:
"Glöm inte bort att Martin fyller år på lördag!"
Wow... Snacka om att vara hängiven. Som sagt, väldigt klar ändå för sin ålder.
När hon väl kom hem till Pajala igen, och vi besökte henne på OBS-avdelningen, insåg vi hur läget var ställt. Kroppen var verkligen i dåligt skick. Blåmärken över hela kroppen, i synnerhet på armarna och benen. Samtidigt verkade hon lite förvirrad, enligt mig. Var ingen kul syn, och stämningen efter besöket var inte heller den bästa. Och att detta skulle hända samma dag som Martin fyllde år gjorde ju inte saken bättre.
Varför tjatar jag om att hon var rätt klar för sin ålder? Tja, kanske beror på att hon var klar ända till slutet.
Jag har fått höra att morsan och en av mina mostrar var på plats när mormor gick bort. Min moster höll på och frågade mormor hela tiden om hon var törstig, om hon ville ha vatten och en massa grejer. Enligt morsan var mormors sista ord följande:
"Sluta tjata!"
Och som morsan valde att beskriva det: några inandningar och sedan pustade hon bara ut. För att aldrig mer pusta igen. Humor ända in i det sista hade hon. Mormor.
Hurdan var då min mormor? Enligt mig en kvinna som man kanske borde se upp till. En kvinna som ville andra väl, en omtänksam kvinna. En kvinna som har varit med om mycket, en kvinna som jobbat hårt och uppfostrat 6 barn tillsammans med sin make.
Hon har, utan tvekan, haft ett långt liv. Obviously, I know. Och hon fick avsluta det livet med en lugn död. Bara några inandningar... och sedan pustade hon bara ut. För att aldrig mer pusta igen.
Vila i frid, mormor
26/9 - 2009
Ett sannerligen meningslöst inlägg
Okej, nu har jag verkligen inte skrivit någonting på ett bra tag. Jag har ingen lust, känns det som. Bara så att ni vet.
Än så länge har jag inte haft särskilt mycket för mig här hemma ännu. Jag har varit med Jocke, Boris och Erik en hel del. Jag hade möte med jobbcoach i fredags, i lördags kollade vi fotboll samtidigt som jag drack några Staropramen och på söndag kollade jag innebandy. Herrarna vann med 5-4 medan damerna förlorade med 4-5 efter sudden. Nåja, de plockade en poäng i alla fall!
Inlägg om mormor kommer förr eller senare.
Later.
This is what I´ve been up to
Jag har skakat hand med Janne Westerlund. Jag har blivit dränkt i Pablo Franciscos svett. Jag har varit på 30-årsfest. Jag har shoppat, ätit god mat, och bara haft det allmänt skönt helt enkelt!
Följande är en längre sammanfattning av min "vecka" i Stockholm!
Torsdag, klockan 06:00:
Jag hade inte sovit en blund av någon märklig anledning den natten. Var ju bra i sig, då jag inte försov mig till bussen.
Jag hade lite att göra på bussen.
För att inte dra ut på det hela: flygresan efter det gick bra, förutom det faktum att jag först köade vid fel gate. Jag kommer till Arlanda som man ska, lyckas få tag på flygbuss till Cityterminalen o.s.v. Dock var det någon jobbig jävel, som jobbade i någon telefonbutik, som ville tala med mig om deras erbjudande...
Jag menar, jag har knappt sovit någonting. Jag är trött, och dessutom har jag en jävla halvtimmes tunnelbaneåkande framför mig... Lämna mig bara i fred!
Det är det jag borde ha sagt, men jag skyllde bara på att jag inte hade tid.
Med det ute ur systemet, kan jag fortsätta. Efter drygt en halvtimmes farande i tunnelbanorna kommer jag äntligen fram till lägenheten i Sundbyberg (Sumpan). Jag lägger märke till att mobilbatteriet håller på att dö, så jag börjar rota fram laddaren.
Men var i helvete var laddaren någonstans?!
Inte blev det bättre av att mobilen dog direkt efter att jag hade snackat med morsan. Vad gör man utan mobil i Sveriges huvudstad? Försöker känna mig som hemma. Packa upp, duscha, kolla tv. Sådana grejer gjorde jag en stund. Efter ett tag bestämde jag mig för att fara in till stan och vänta på att Per och Ann skulle komma hem så att jag kunde få låna en mobil tills vidare. Fast jag stannade där till senare på kvällen. Det var riktigt trevligt, då vi for och hämtade Thaikäk! Men det bästa utav av allt: det var en THAIKIOSK! Som en korvkiosk, fast med thaikäk!
Tobbe, detta är ju vad vi har talat om (delvis)! Dreams do come true sometimes!
I alla fall, kvällen spenderas framför TV:n med thaikäk och öl. Senare var det dags för mig att fara hem. Och vad gör jag? Fortsätter kolla tv. Till klockan 3, tror jag.
Fredag.
Brorsan hade tagit ledigt från jobbet för att hänga på stan. Det tycker jag var snällt av honom! Vi gick in och ut ur affärer, gallerior och käkade Ceasarsallad till frukost/lunch. Mina shoppingfynd: en mössa, ett par skor och en skjorta (som brorsan hittade). Visar upp prylarna en annan gång.
Jag passade även på att besöka Manhattan. Så nu kan jag säga: Jag har varit på Manhattan! Det har inte ni... liksom, typ.
Senare på kvällen tog vi några öl hos Per och Ann (två för att vara exakt) för att sedan fara vidare till Jensens B(norskt o med sträck igenom)fhus på Sveavägen. Där drack jag en till öl...
Ja, detta med antalet öl är viktigt för sammanhanget.
När vi hade ätit färdigt kom Dennis, en av Pers bästa kompisar, förbi. Och då bestämde vi oss för att fara vidare till ett ställe som heter Monk´s Cafi tror jag det hette, där de hade olika ölsorter från hela världen (!). Så detta innebär att jag är uppe i fyra stycken.
Av någon anledning så ville jag spana in Laroy, men jag vet inte om det var så speciellt. Kan nästan sätta pengar på att Jernverket är bättre!
Påminde lite om en lagerlokal, med en bar. Stället kändes ganska litet, fast jag fick höra i efterhand att det brukar vara två våningar. Sedan kan det ju också vara en fördel om man känner några på stället. Till Laroys fördel måste jag ändå säga att deras bas... Den har potential. Och NU: Beer count! Drack fyra stycken till på Laroy, vilket innebär att jag helt plötsligt är uppe i 8 bärs. Min taktik? Dricka dubbelt så mycket som Per drack. När han drack en, drack jag två.
Ann bestämde sig för att fara hem, medan jag, Per och Dennis drog vidare till en Pub som heter Spitfire. Där drack jag mina två sista öl, vilket blir ett totalum (om det ens är ett ord) på 10 öl, betydligt mer än vad jag hade tänkt dricka. Jag ville bara fara hem till Sumpan och sova, medan Per tyckte att det vore bättre om jag sov hemma hos de under natten, eftersom han tyckte det var onödigt att åka kollektivtrafik hem mitt i natten. Fast tillslut gav han mig lite taxipengar så att jag kunde fara hem.
Det var väldigt omtänksamt. Han trodde att jag skulletycka det var jobbigt att åka tunnelbana i en halvtimme, därför tyckte han att det kanske var bättre att få lägga sig direkt. Nåja, jag kom ju hem i alla fall.
Lördag.
Efter gårdagens bravader vaknade jag ändå där runt halv elvatiden. Hade endast lite huvudvärk, men det var inte den värsta verkan jag haft. Hursomhelst, duschade och for in till stan för att fara hem till Per och Ann, då vi skulle fara och kolla Djurgården-Trelleborg. Käkade en burgare från Jarla Grillen innan matchen, och GUD VAD GOTT DET SATT!
Matchen var ju en större besvikelse då den slutade 0-0, och jag och Ann for ut på stan en sanbbis för att leta chinos för kvällen.
Det var på kvällen som vi skulle fara på 30-årsfesten.
Det gick hur bra som helst, och efter det gick vi till en sportbar som heter Retro. Där väntade vi på Per och Anders, en jobbkompis. Senare for jag och Ann hem för att fixa oss i ordning för kvällen, duscha och sådana grejer. Jag for tillbaka till Retro lite innan Ann, och träffade Hannes, som även var med och kollade matchen tidigare. Vi åkte vidare till ett ställe som heter V4. Kommer inte riktigt ihåg var det ligger, men det saknar kanske betydelse. Ann lyckades dock gå vilse och var sjöblöt när hon kom fram.
Efter en liten promenad kom vi fram till själva lokalen som hade hyrts: Långholmens folkhögskola. Där bjöds det på god mat, god dryck, bra musik (en del Michael Jackson), intressanta personer och diskussioner samt en gnutta dans (klart jag försökte mig på min moonwalk). Jag måste säga att det var GRYMT trevligt! Fast dessa Stockholmare började efterfesten runt halv ett-tiden redan (bestod utav av korv och typ tunnbröd). Jag hade ju precis kommit igång när det var dags att fara hem, dvs. halv tre. Den här natten sov jag hos Per och Ann.
Söndag, PABLO-DAY!
Efter en god natts sömn (icke bakis) bestämde jag mig för att fara hem en sväng. Och senare på kvällen kom morsan. Vi åt pizza och sedan var det ju dags... Dags att dra!
Kommer återigen till Per och Anns lägenhet i stan. Vi tog bussen till China Teatern, där det bjöds på Stand-Up comedy i form av dessa fyra "förkomiker":
Janne Westerlund
Sean Savoy
Ashley Fils-Aime
Flip Schultz
Dessa fyra var verkligen kanon! Efter deras 15 minuter vardera var det paus, och jag passade på att skaka hand med Sean, Ashley och Janne samt tackade för grymma föreställningar. Jag passade även på att spana in prylarna som skulle vara till försäljning efter Pablos föreställning.
Och sedan var det dags! The moment I´ve been waiting for:
PABLO FRANCISCO!!!!!!!!
Fan vad jag satt och garvade! Som grädde på moset avslutade han med "Little Tortilla Boy"! Fan vad coolt att jag fått se det live!
Jag hade tagit med mig mitt dvdfodral hemifrån i fall jag skulle "råka" stöta på Pablo efter föreställningen, men det skulle visa sig lättare än jag trodde.
Han skulle nämligen vara ute i lobbyn direkt efteråt och signera prylar och posera på bilder och sådant shit. Och av någon märklig slump... Så hamnade jag först i kön! FÖRST. I. KÖN! Jag började i alla fall välja ut olika prylar jag skulle köpa, två t-shirtar och en cd. Och nu måste jag försöka återskapa (FÖRSÖKA, inte återskapa i minsta detalj) min konversation med Janne Westerlund, efter att jag valt ut mina grejer jag skulle köpa:
Janne: Kanon! Tyvärr har jag ingen växel, så om du hade jämna pengar vore det bra...
Jag: Inga problem! (Slänger upp jämna pengar)
Janne: Ja, men det är ju kanon! Du är som en riktig Vardagshjälte!
Jag bara log och skrattade, men inombords tänkte jag: märkligt sammanträffande, eller?
Kort därefter: The Main Man entering the Lobby: PABLO!
Jag fick mitt dvdfodral och en t-shirt jag köpte signerat. Men det allra bästa var inte det faktum att han signerade mina prylar, utan det var detta:
Me and Pablo! Jag tänker inte börja förklara minen jag gjorde...
Att få stå sådär nära en sådan stor komiker (man får väl nästan säga idol), och känna hur han är dränkt i svett efter föreställningen, samtidigt som han dränker mig i sitt svett... Jag tappar ord.
Jag åker hem till Sumpan igen med en känsla av... Jag tappar ord.
Måndag. Sista dagen.
Idag var morsan, Per och Ann på jobbet, vilket innebar: egen tid! Jag käkade Thaikäk till frukost. Jag strosade omkring i stan. Jag shoppade lite mer prylar, och senare passade jag även på att promenera lite i Duvbo (mitt gamla kvarter). På kvällen käkade jag, morsan, Per och Ann på Primo vid Odenplan. Käkade pasta med Salchicha (osäker på stavningen). Riktigt starkt, fast riktigt gott.
Tisdag. Time to go home.
Klockan halv åtta stiger jag upp och slutför packningen. Klockan nio är jag inne på flygbussen. Vid tio hoppar jag av vid fel terminal och måste stressa som aldrig förr under resan. Eller jag var väl inte tvungen (hade två och en halv timmes marginal), men jag ville bara få det överstökat så jag kunde fara och käka.
När jag väl landar på Kallax gjorde jag misstaget att ta taxi till centrum. Och sedan var jag tvungen att försöka fördriva tiden genom att strosa omkring på Luleås gata.
Jag säger gata eftersom det är den enda gatan jag går på när jag är i Luleå.
Till slut kom bussen och jag kunde åka hem. Är helt slut i fötterna efter vistelsen i Stockholm!
Men nu är man åter tillbaka i den kalla, hårda verkligheten!
Nu ligger snön näst intill orubblig på marken. Det blåser kraftigt av och till. Jag har väldigt lite att göra just nu och väntar på att Jocke ska komma hem.
Någon dag ska jag fixa ett inlägg om mormor samt mina shoppingfynd i Stockholm. Men nu! Meningslöst dagdriveri.
Later.
I´m off now
Gotta go now!
Later.
