Dessa förväntningar
Greetings from Santa Barbara. Jag ska försöka hålla en mild ton i detta inlägg utan några större kraftuttryck. Hur det kommer att gå återstår att se, helt enkelt.
Har nyligen kommit hem från ca 5 ½ timme på skolan. I Journalism 101 hade vi som läxa att skriva inledningar till 8 olika nyhetsartiklar på 30 ord eller mindre. Jag höll på att skriva på den läxan under natten på grund av att jag var tvungen, helt enkelt. Jag försökte verkligen anstränga mig och göra den så bra det bara gick, och om jag ska vara ärlig: det såg riktigt bra ut! Men sedan så började lektionen klockan 09:35 på tisdagsmorgonen. Då gick vi igenom förra veckans läxa som var exakt samma sak, bara att det var annorlunda artiklar. Det visade sig att mina inledningar behövde en hel del finputsning.
Min fråga är då nu: varför kunde vi inte få ta del av det som vi gjorde dåligt förra gången tidigare? Så att man hade kunnat studera sina bristfälliga exempel och sedan tillämpa förbättringar till nästa läxa? För mig känns det som att jag skriver samma sak flera gånger i rad och det på så sätt sänker mitt betyg helt i onödan. Nåja, jag kanske överdriver själva situationen, men lite mer heads-up hade varit mer konstruktivt.
Mer eller mindre samma sak hände i Journalism 121 direkt efteråt. Ni kommer ihåg reportaget jag skulle skriva om killen som stack till Montenegro över sommaren? Den publiceras för övrigt imorgon i höstterminens första pappersupplaga. Vi gick igenom ett liknande reportage eller "feature" som hade publicerats på internettidningen. Det som våran lärare, Patricia, gick igenom var vad man hade kunnat göra annorlunda för att förhöja standarden i sådana reportage. Tanken med detta reportage var att måla upp bilder med detaljer från själva personen man intervjuar, och som om det inte vore självklart nog så visade sig mitt reportage ha en massa brister på den fronten.
Missförstå mig inte: jag försöker inte alls gnälla bara för att jag får kritik på ett arbete som inte är fullständigt perfekt. Jag menar, jag är ju här för att lära mig dessa saker. Det jag däremot hade föredragit vore att få kritik betydligt tidigare än dagen innan publiceringsdatum för att kunna ha möjligheten att förändra och förbättra.
Fast jag får väl lära mig att göra saker och ting fläckfritt från första början.
Bäst att jag tar och sköljer av min disk innan allt skit fastnar. Sedan måste jag fixa andra läxor. Det känns som att det aldrig tar slut vissa stunder. Hursomhelst: hoppas att allt är bra där hemma i Sverige!
Later.
Ps: Jag har sovit ungefär 2 ½ timme i natt. Om ca 70 minuter har jag en kvällslektion på 5 timmar. Fy fan vad jag kommer att avsky tisdagar...
Har nyligen kommit hem från ca 5 ½ timme på skolan. I Journalism 101 hade vi som läxa att skriva inledningar till 8 olika nyhetsartiklar på 30 ord eller mindre. Jag höll på att skriva på den läxan under natten på grund av att jag var tvungen, helt enkelt. Jag försökte verkligen anstränga mig och göra den så bra det bara gick, och om jag ska vara ärlig: det såg riktigt bra ut! Men sedan så började lektionen klockan 09:35 på tisdagsmorgonen. Då gick vi igenom förra veckans läxa som var exakt samma sak, bara att det var annorlunda artiklar. Det visade sig att mina inledningar behövde en hel del finputsning.
Min fråga är då nu: varför kunde vi inte få ta del av det som vi gjorde dåligt förra gången tidigare? Så att man hade kunnat studera sina bristfälliga exempel och sedan tillämpa förbättringar till nästa läxa? För mig känns det som att jag skriver samma sak flera gånger i rad och det på så sätt sänker mitt betyg helt i onödan. Nåja, jag kanske överdriver själva situationen, men lite mer heads-up hade varit mer konstruktivt.
Mer eller mindre samma sak hände i Journalism 121 direkt efteråt. Ni kommer ihåg reportaget jag skulle skriva om killen som stack till Montenegro över sommaren? Den publiceras för övrigt imorgon i höstterminens första pappersupplaga. Vi gick igenom ett liknande reportage eller "feature" som hade publicerats på internettidningen. Det som våran lärare, Patricia, gick igenom var vad man hade kunnat göra annorlunda för att förhöja standarden i sådana reportage. Tanken med detta reportage var att måla upp bilder med detaljer från själva personen man intervjuar, och som om det inte vore självklart nog så visade sig mitt reportage ha en massa brister på den fronten.
Missförstå mig inte: jag försöker inte alls gnälla bara för att jag får kritik på ett arbete som inte är fullständigt perfekt. Jag menar, jag är ju här för att lära mig dessa saker. Det jag däremot hade föredragit vore att få kritik betydligt tidigare än dagen innan publiceringsdatum för att kunna ha möjligheten att förändra och förbättra.
Fast jag får väl lära mig att göra saker och ting fläckfritt från första början.
Bäst att jag tar och sköljer av min disk innan allt skit fastnar. Sedan måste jag fixa andra läxor. Det känns som att det aldrig tar slut vissa stunder. Hursomhelst: hoppas att allt är bra där hemma i Sverige!
Later.
Ps: Jag har sovit ungefär 2 ½ timme i natt. Om ca 70 minuter har jag en kvällslektion på 5 timmar. Fy fan vad jag kommer att avsky tisdagar...
Kommentarer
Trackback
