Vardagshjälte

Jag har skakat hand med Janne Westerlund. Jag har blivit dränkt i Pablo Franciscos svett. Jag har varit på 30-årsfest. Jag har shoppat, ätit god mat, och bara haft det allmänt skönt helt enkelt!

Följande är en längre sammanfattning av min "vecka" i Stockholm!

---

Torsdag, klockan 06:00:

Jag hade inte sovit en blund av någon märklig anledning den natten. Var ju bra i sig, då jag inte försov mig till bussen.

Jag hade lite att göra på bussen.

För att inte dra ut på det hela: flygresan efter det gick bra, förutom det faktum att jag först köade vid fel gate. Jag kommer till Arlanda som man ska, lyckas få tag på flygbuss till Cityterminalen o.s.v. Dock var det någon jobbig jävel, som jobbade i någon telefonbutik, som ville tala med mig om deras erbjudande...
Jag menar, jag har knappt sovit någonting. Jag är trött, och dessutom har jag en jävla halvtimmes tunnelbaneåkande framför mig... Lämna mig bara i fred!
Det är det jag borde ha sagt, men jag skyllde bara på att jag inte hade tid.

Med det ute ur systemet, kan jag fortsätta. Efter drygt en halvtimmes farande i tunnelbanorna kommer jag äntligen fram till lägenheten i Sundbyberg (Sumpan). Jag lägger märke till att mobilbatteriet håller på att dö, så jag börjar rota fram laddaren.

Men var i helvete var laddaren någonstans?!

Inte blev det bättre av att mobilen dog direkt efter att jag hade snackat med morsan. Vad gör man utan mobil i Sveriges huvudstad? Försöker känna mig som hemma. Packa upp, duscha, kolla tv. Sådana grejer gjorde jag en stund. Efter ett tag bestämde jag mig för att fara in till stan och vänta på att Per och Ann skulle komma hem så att jag kunde få låna en mobil tills vidare. Fast jag stannade där till senare på kvällen. Det var riktigt trevligt, då vi for och hämtade Thaikäk! Men det bästa utav av allt: det var en THAIKIOSK! Som en korvkiosk, fast med thaikäk!

Tobbe, detta är ju vad vi har talat om (delvis)! Dreams do come true sometimes!

I alla fall, kvällen spenderas framför TV:n med thaikäk och öl. Senare var det dags för mig att fara hem. Och vad gör jag? Fortsätter kolla tv. Till klockan 3, tror jag.

---

Fredag.

Brorsan hade tagit ledigt från jobbet för att hänga på stan. Det tycker jag var snällt av honom! Vi gick in och ut ur affärer, gallerior och käkade Ceasarsallad till frukost/lunch. Mina shoppingfynd: en mössa, ett par skor och en skjorta (som brorsan hittade). Visar upp prylarna en annan gång.


Jag passade även på att besöka Manhattan. Så nu kan jag säga: Jag har varit på Manhattan! Det har inte ni... liksom, typ.

Senare på kvällen tog vi några öl hos Per och Ann (två för att vara exakt) för att sedan fara vidare till Jensens B(norskt o med sträck igenom)fhus på Sveavägen. Där drack jag en till öl...
Ja, detta med antalet öl är viktigt för sammanhanget.
När vi hade ätit färdigt kom Dennis, en av Pers bästa kompisar, förbi. Och då bestämde vi oss för att fara vidare till ett ställe som heter Monk´s Cafi tror jag det hette, där de hade olika ölsorter från hela världen (!). Så detta innebär att jag är uppe i fyra stycken.

Av någon anledning så ville jag spana in Laroy, men jag vet inte om det var så speciellt. Kan nästan sätta pengar på att Jernverket är bättre!
Påminde lite om en lagerlokal, med en bar. Stället kändes ganska litet, fast jag fick höra i efterhand att det brukar vara två våningar. Sedan kan det ju också vara en fördel om man känner några på stället. Till Laroys fördel måste jag ändå säga att deras bas... Den har potential. Och NU: Beer count! Drack fyra stycken till på Laroy, vilket innebär att jag helt plötsligt är uppe i 8 bärs. Min taktik? Dricka dubbelt så mycket som Per drack. När han drack en, drack jag två.

Ann bestämde sig för att fara hem, medan jag, Per och Dennis drog vidare till en Pub som heter Spitfire. Där drack jag mina två sista öl, vilket blir ett totalum (om det ens är ett ord) på 10 öl, betydligt mer än vad jag hade tänkt dricka. Jag ville bara fara hem till Sumpan och sova, medan Per tyckte att det vore bättre om jag sov hemma hos de under natten, eftersom han tyckte det var onödigt att åka kollektivtrafik hem mitt i natten. Fast tillslut gav han mig lite taxipengar så att jag kunde fara hem.

Det var väldigt omtänksamt. Han trodde att jag skulletycka det var jobbigt att åka tunnelbana i en halvtimme, därför tyckte han att det kanske var bättre att få lägga sig direkt. Nåja, jag kom ju hem i alla fall.

---

Lördag.

Efter gårdagens bravader vaknade jag ändå där runt halv elvatiden. Hade endast lite huvudvärk, men det var inte den värsta verkan jag haft. Hursomhelst, duschade och for in till stan för att fara hem till Per och Ann, då vi skulle fara och kolla Djurgården-Trelleborg. Käkade en burgare från Jarla Grillen innan matchen, och GUD VAD GOTT DET SATT!

Matchen var ju en större besvikelse då den slutade 0-0, och jag och Ann for ut på stan en sanbbis för att leta chinos för kvällen.

Det var på kvällen som vi skulle fara på 30-årsfesten.

Det gick hur bra som helst, och efter det gick vi till en sportbar som heter Retro. Där väntade vi på Per och Anders, en jobbkompis. Senare for jag och Ann hem för att fixa oss i ordning för kvällen, duscha och sådana grejer. Jag for tillbaka till Retro lite innan Ann, och träffade Hannes, som även var med och kollade matchen tidigare. Vi åkte vidare till ett ställe som heter V4. Kommer inte riktigt ihåg var det ligger, men det saknar kanske betydelse. Ann lyckades dock gå vilse och var sjöblöt när hon kom fram.

Efter en liten promenad kom vi fram till själva lokalen som hade hyrts: Långholmens folkhögskola. Där bjöds det på god mat, god dryck, bra musik (en del Michael Jackson), intressanta personer och diskussioner samt en gnutta dans (klart jag försökte mig på min moonwalk). Jag måste säga att det var GRYMT trevligt! Fast dessa Stockholmare började efterfesten runt halv ett-tiden redan (bestod utav av korv och typ tunnbröd). Jag hade ju precis kommit igång när det var dags att fara hem, dvs. halv tre. Den här natten sov jag hos Per och Ann.

---

Söndag, PABLO-DAY!

Efter en god natts sömn (icke bakis) bestämde jag mig för att fara hem en sväng. Och senare på kvällen kom morsan. Vi åt pizza och sedan var det ju dags... Dags att dra!

Kommer återigen till Per och Anns lägenhet i stan. Vi tog bussen till China Teatern, där det bjöds på Stand-Up comedy i form av dessa fyra "förkomiker":

Janne Westerlund
Sean Savoy
Ashley Fils-Aime
Flip Schultz

Dessa fyra var verkligen kanon! Efter deras 15 minuter vardera var det paus, och jag passade på att skaka hand med Sean, Ashley och Janne samt tackade för grymma föreställningar. Jag passade även på att spana in prylarna som skulle vara till försäljning efter Pablos föreställning.

Och sedan var det dags! The moment I´ve been waiting for:

PABLO FRANCISCO!!!!!!!!

Fan vad jag satt och garvade! Som grädde på moset avslutade han med "Little Tortilla Boy"! Fan vad coolt att jag fått se det live!
Jag hade tagit med mig mitt dvdfodral hemifrån i fall jag skulle "råka" stöta på Pablo efter föreställningen, men det skulle visa sig lättare än jag trodde.

Han skulle nämligen vara ute i lobbyn direkt efteråt och signera prylar och posera på bilder och sådant shit. Och av någon märklig slump... Så hamnade jag först i kön! FÖRST. I. KÖN! Jag började i alla fall välja ut olika prylar jag skulle köpa, två t-shirtar och en cd. Och nu måste jag försöka återskapa (FÖRSÖKA, inte återskapa i minsta detalj) min konversation med Janne Westerlund, efter att jag valt ut mina grejer jag skulle köpa:

Janne: Kanon! Tyvärr har jag ingen växel, så om du hade jämna pengar vore det bra...
Jag: Inga problem! (Slänger upp jämna pengar)
Janne: Ja, men det är ju kanon! Du är som en riktig Vardagshjälte!

Jag bara log och skrattade, men inombords tänkte jag: märkligt sammanträffande, eller?

Kort därefter: The Main Man entering the Lobby: PABLO!

Jag fick mitt dvdfodral och en t-shirt jag köpte signerat. Men det allra bästa var inte det faktum att han signerade mina prylar, utan det var detta:

Me and Pablo! Jag tänker inte börja förklara minen jag gjorde...

Att få stå sådär nära en sådan stor komiker (man får väl nästan säga idol), och känna hur han är dränkt i svett efter föreställningen, samtidigt som han dränker mig i sitt svett... Jag tappar ord.

Jag åker hem till Sumpan igen med en känsla av... Jag tappar ord.

---

Måndag. Sista dagen.

Idag var morsan, Per och Ann på jobbet, vilket innebar: egen tid! Jag käkade Thaikäk till frukost. Jag strosade omkring i stan. Jag shoppade lite mer prylar, och senare passade jag även på att promenera lite i Duvbo (mitt gamla kvarter). På kvällen käkade jag, morsan, Per och Ann på Primo vid Odenplan. Käkade pasta med Salchicha (osäker på stavningen). Riktigt starkt, fast riktigt gott.

---

Tisdag. Time to go home.

Klockan halv åtta stiger jag upp och slutför packningen. Klockan nio är jag inne på flygbussen. Vid tio hoppar jag av vid fel terminal och måste stressa som aldrig förr under resan. Eller jag var väl inte tvungen (hade två och en halv timmes marginal), men jag ville bara få det överstökat så jag kunde fara och käka.

När jag väl landar på Kallax gjorde jag misstaget att ta taxi till centrum. Och sedan var jag tvungen att försöka fördriva tiden genom att strosa omkring på Luleås gata.
Jag säger gata eftersom det är den enda gatan jag går på när jag är i Luleå.

Till slut kom bussen och jag kunde åka hem. Är helt slut i fötterna efter vistelsen i Stockholm!

---

Men nu är man åter tillbaka i den kalla, hårda verkligheten!
Nu ligger snön näst intill orubblig på marken. Det blåser kraftigt av och till. Jag har väldigt lite att göra just nu och väntar på att Jocke ska komma hem.

Någon dag ska jag fixa ett inlägg om mormor samt mina shoppingfynd i Stockholm. Men nu! Meningslöst dagdriveri.

Later.