Vardagshjälte

Jag måste vara konstig, återigen. Jag vaknade vid tiotiden!

Och detta betyder ju såklart att ingenting av större intresse har hänt ännu. Har börjat packa lite smått inför Stockholmsresan. Om tre dagar är jag framme och förhoppningsvis håller jag på att packa upp mina grejer vid den här tiden.
Jag snackade med brorsan (Per) under lördagen en liten stund och han kommer eventuellt ta ledigt på fredag, så då kanske vi tar och hänger lite. På lördagen blir det eventuellt fotboll (Djurgården såklart) och på söndag... PABLO! Morsan kommer under söndagen någon gång. Och när jag far hem på tisdag stannar morsan kvar.

Nu väntar jag med spänning på att torsdagsmorgonen ska anlända! Alex kom med den underbara idén att jag borde ta med mig fodralet till min Pablo Francisco och fråga honom om han kan signera den. Ja, under den självklara förutsättningen att jag faktiskt stöter på honom antingen före eller efter hans show.

Måndagen har bara börjat, och förhoppningsvis blir den intressant. Vi får hoppas på det bästa, helt enkelt. Som jag sagt tidigare så ska jag skrapa ihop ett inlägg till mormors ära innan jag drar. Men det gör jag inte just nu. Kanske senare ikväll. Vem vet?

Later.

De döda är inte borta, de har bara gått ett stycke i förväg.


Det kvittar hur man dör, det viktiga är hur man lever innan man dör.