Vardagshjälte

Jag vet inte hur jag hade tänkt påbörja detta inlägg. Min hjärna fumlar med orden jag funderar ut i ett enda stort virrvarr. Så jag får helt enkelt försöka göra det bästa utav det.

Igår var det brorsans (Martins) födelsedag. Farsan väckte mig vid 10-tiden för att gratulera honom, och sedan var jag tvungen att somna om. Fast självklart måsta brorsan komma in på mitt rum några timmar senare och väcka mig! Det kanske var lika bra det, eftersom jag och resten av familjen (plus Lydia) skulle fara och käka Thaibuffé på Jernverket. Ooohh jaa! Grymt gott, som Thaikäk ALLTID är!

Tidigare under veckan hade jag och brorsan fått höra att våran mormor hade mått dåligt de senaste dagarna. Bland annat hade hon varit till Gällivare, eftersom hon misstänktes ha fått hjärtinfarkt. Det visade sig att hon inte hade det och hon fick återvända till vårdcentralen här i Pajala. Och vad det här med thaikäk att göra? Tjaa, det skulle visa sig bli en väldigt stor grej utav det.

Morsan kom med förslaget att vi skulle fara och hälsa på henne efter att vi hade käkat. Det tyckte vi lät som en bra idé, så vi for dit innan fyratiden, innan Liverpools match. Och vi träffade mormor, men... hon var inte så värst pigg. Jag tror inte ens hon hörde när jag hälsade på henne. Kommer faktiskt inte ihåg. Jag insåg att det är möjligt att hon kanske inte överlever detta. Våran kära mormor.

Morsan bestämde sig för att stanna kvar medan vi andra gick hem. Det var inte den absolut bästa stämningen, och detta var dessutom på brorsans födelsedag. Vi försökte i alla fall få tiden att gå. Farsan kollade fotboll och jag... tog till flaskan. Bokstavligt talat. Kanske lite fel formulerat, men det jag menar är att jag hade tänkt festa på kvällen, eftersom det var avslutning på Römppäviikko (om ni inte vet vad det är så får ni fan googla).

När klockan blir runt sjutiden på kvällen ungefär kommer det några stycken hit för att käka smörgåstårta, och annat gott, för att fira brorsan. Lite senare drog vi vidare till Alex där vi fortsatte läppja god dryck, som den kvällen fick bestå utav Budweiser och tequila. Jag hade egentligen bara tänkt dricka mina Budweiser, men tillslut fick jag ju i mig en jävla massa tequilashots. Var det 8 stycken, måntro? Plus mina 8 Budweiser jag hade.

Och sedan var det dags för krogen! Var inte där särskilt länge av anledning till det sms:et jag hade fått vid niotiden, men såg först två timmar senare. Jag skulle göra någonting med mobilen när jag såg att jag hade fått ett sms av farsan, som löd såhär:

"Mormor är död"

Och det var då jag bestämde mig för att fara hem istället. Jag kände att jag nog behövdes där hemma istället för att hänga på krogen, som jag ändå inte hade kommit ihåg någonting av på grund av alla jävla tequilashots! Jag visste jag skulle ha hållit mig till mina Budweiser!
Morsan och farsan satt vid bardisken där hemma och pratade. Jag satte mig ner en stund med dem. Sedan hade jag tänkt lägga mig, om det inte hade varit för att jag hade tappat mobilen.

Jag ville absolut ha min mobil, och jag började leta som en tok. Ringde efter skjuts och for tillbaka till krogen för att leta efter den. Hittar inte den. Sedan ringde Boris till mobilen, och då visar det sig att mobiljävlen var hemma hela tiden! Okej, inte mycket att göra åt det än att fara hem. Men när jag kommer hem och frågar farsan om mobilen, så säger han att Martin (brorsan) tog den till krogen. Jag var då tvungen att ringa till Martin och be honom komma tillbaka med den.

Och för att det inte ska bli en alltför skarp övergång till nästa stycke så måste jag säga att jag steg upp runt kvart i niotiden, av anledning att jag skulle fara och ta farväl av mormor.
Och för en liten stund sedan var jag, Martin och morsan till vårdcentralen för att ta farväl av mormor. Morsan satt på en stol och talade med oss om att döden inte är skrämmande, att mormor har det bättre nu o.s.v. You know, de gamla vanliga klyschorna. De hade klätt upp mormor med en svart klänning med guldfärgade detaljer, en brun handväska och svarta skor. Hon såg verkligen ut att ha det skönt. Och det hoppas jag att hon har också.

Jag tänker skriva ett inlägg till mormors ära innan jag åker till Stockholm, men inte idag tror jag. Idag funderar jag på att fara och käka bakiskäk. Sedan får jag se hur det blir.

Vila i frid, mormor.

Later.