Vardagshjälte

Jag klarar inte av att ta en paus. Det kanske inte är tänkt att jag ska ta en paus än. Det kanske inte går att kontrollera om man ändå har tillgång till skriveriet, samtidigt som livet känns lite intressantare för tillfället. Mitt humör och livssyn har tagit en tvärvändning, skulle man kunna säga. Nyss var jag tom och innehållslös, och nu känns det som att mycket vill ut genom mina fingrar, utöver tangentbordet som sedan ska framstå i textform. Så, detta är vad jag tänker göra:

Jag skjuter upp min paus. I alla fall till Stockholmsresan.

Okej. Var ska jag börja?

Igår fick jag mitt lönebesked som resulterade i att jag fick en positiv chock utav lönen som betalades ut idag. Jag hade siktat in mig på att få mindre betalt, men jag uppskattar positiva överaskningar. Helt klart!
Och idag... fick jag in lönen. Har bland annat varit och spelat Guitar Hero hos Tanos, käkat Thaibuffé och fått ett jävla sug på att läppja lite god dricka i helg! Och för att fortsätta tala om Thaibuffén: det riset som var knaprigt i botten av behållaren var väl det lite sämre, men i övrigt var käket KANON! Så jäkla gott att jag funderar faktiskt helt allvarligt på att fara och käka imorgon också. Min dagliga kost i Stockholm ska enbart bestå av Thaikäk!

Vad mer är nytt? Har fixat till länkarna på högra sidan bara. Och brorsan (Martin) fyller 18 år om ca en halvtimme. Får se hur det blir att fira honom. Han påstod att jag skulle vakna runt sextiden för att gratta honom, eftersom morsan och morfar ska fara iväg till Gällivare och hälsa på hos mormor. Hon har inte mått så värst bra på sistone, så vi får hoppas att hon blir bättre.
Jag förstod ju att Martin enbart skämtade, och därför tänker jag inte stiga upp så tidigt. Jag hoppas innerligt att han skämtar i alla fall.

Sedan har jag även börjat läsa Gone with the wind på allvar. Håller på att vinna slaget om det tredje kapitlet i boken snart. Det jävliga är att bokjäveln är så jävla tjock, varenda jävla sida är helt jävla fullsmockad med text och precis som jäv:et i jävelskap finns det inte en enda jävla bild (behövs väl inte egentligen, men jävlar i helvetes fan ändå)!

Jag tror att jag slog mitt personliga rekord i att säga ordet "jävla" i en enda mening.
Nåja, det är ju bra att läsa. Ska väl inte vara helt omöjligt att ta sig igenom den.

Dessutom... så har jag faktiskt funderat och övervägt idén att skaffa en tatuering! Jag har en ganska klar idé uppe i huvudet hur den ska se ut, så det finns inga tvivel äver själva motivet. Dock är det priset, morsans reaktion och den eventuella smärtan som får mig att tvivla. Fast det är ju klart: jag är bara ett halvår från att fylla 20, så jag gör ju vad jag vill. Så länge jag betalar för det själv. Men låt oss säga att OM jag skulle skaffa en tatuering, tror jag att det motivet jag har i huvudet skulle sitta riktigt bra på höger överarm.

---

Och någonting jag fortfarande inte förstår: varför låter jag den minsta gnutta av negativ energi jag kan ha ena dagen komma åt mig? Så jävla onödigt egentligen. Varför kan jag inte bara tränga bort den negativa energin direkt? Jag önskar att jag hade kunnat göra det.

Jag menar, vad finns det att vara negativ över? Jag ska festa imorgon, på torsdag åker jag till Stockholm själv i drygt en vecka, nästa veckas Söndag kollar jag Pablo Francisco LIVE (!) och förhoppningsvis får jag en helt fantastisk, awesome, nästan hel vecka i huvudstaden. Dessutom är Xboxen inskickad på lagning, så att den kan fungera felfritt sen (förhoppningsvis).
So what om jag inte har jobbat på skitlänge? So what om jag inte har någon form av sysselsättning för tillfället? Jag lever ju i alla fall! Dessutom kommer livet i framtiden ge mig nog mycket sysselsättning så jag kommer garanterat att ta igen. Och framför allt: JAG HAR ALLTID BLOGGEN ATT LUTA MIG EMOT OM JAG SKULLE KÄNNA BEHOV AV DET! Och gitarrspelandet också, för den delen.

Min paus har inte riktigt börjat. För tillfället i alla fall. Mest troligt träder pausen i kraft under min Stockholmsvistelse.

Later.

---

Nu är klockan officiellt midnatt, enligt mig i alla fall. Så... GRATTIS BRORSAN!