Rain, rain, go away
Jag är så sjukt less på regnet. Det har typ regnat non-stop i tre dagar nu. Det är fan inte kul. Känns väldigt handikappande. Är det här verkligen vanligt decemberväder i Santa Barbara? Jag vet inte, men lite mindre regn hade ju inte skadat.
I övrigt sov jag ingenting förra natten. Men det återkommer jag till.
På lördagskvällen hängde jag hos Dan ett tag och kollade lite TV när Martin kom in. Vi satt och glodde TV ett tag innan vi bestämde oss för att sticka downtown och käka lite käk från Panda Express. Tyvärr skulle det ju vara stängt. Då bestämde vi oss för att sticka till Subway på Mesa istället. Det var ju också riktigt gott! Sedan stack vi hem igen. Jag gick till lägenheten där jag förblev ensam. Jag beslutade mig om att börja kolla The Karate Kid. Sagt och gjort. Sedan kollade jag The Karate Kid 2, The Karate Kid 3 och The Next Karate Kid.
Ni kan ju själva tänka er att det blev rätt sent då. Plus att jag dessutom kollade igenom Leaving Las Vegas, en film som Dan tipsade om.
När sista filmens eftertexter hade rullat förbi beslutade jag mig för att ta bussen ner till Panda Express. Och det var en alldeles för överdriven lång busstur. Förklaring följer.
Jag åkte nummer 5 mot Mesa/La Cumbre. I vanliga fall hade jag tagit nummer 5 mot downtown, men det skulle ta ett tag innan den kom dit så jag hoppade på första bästa buss. Hursomhelst, jag råkade nicka till några minuter i bussen och busschaffisen reagerade lite på det. Han sa att jag hade kunnat hoppa av vid någon hållplats nära stationen eller något i den stilen. Jag hängde inte alls med.
Nåja, efter typ 40 minuter i buss var jag framme downtown som vanligt vis hade gått på 5-7 minuter. Jag stack direkt till Panda Express och käkade en massa chow mein, orange chicken och mandarin chicken. Välbehövligt kan man lugnt säga att det var.
På väg till busstationen gick jag längs State Street då en kvinna skulle gå över vägen. Hon stod precis brevid en palm. Vad hon inte visste var att en bit av palmen hade lossnat oh var på väg ner mot henne.
Rätt som det är far den med en duns mot asfalten. Nu hade hon tur, men vem vet vad som hade kunnat hända ifall den hade träffat huvudet.
Sedan tog jag bussen hem och efter det hag jag inte gjort ett skit. Jag däckade i soffan i någon timme eller så. Sedan däckade jag igen några timmar. Det är väl priset man får betala för att man inte lägger sig. Därför ska jag lägga mig innan tolv idag för att försöka styra upp rytmen lite.
Hoppas att ni har det bra där hemma i Sverige!
I övrigt sov jag ingenting förra natten. Men det återkommer jag till.
På lördagskvällen hängde jag hos Dan ett tag och kollade lite TV när Martin kom in. Vi satt och glodde TV ett tag innan vi bestämde oss för att sticka downtown och käka lite käk från Panda Express. Tyvärr skulle det ju vara stängt. Då bestämde vi oss för att sticka till Subway på Mesa istället. Det var ju också riktigt gott! Sedan stack vi hem igen. Jag gick till lägenheten där jag förblev ensam. Jag beslutade mig om att börja kolla The Karate Kid. Sagt och gjort. Sedan kollade jag The Karate Kid 2, The Karate Kid 3 och The Next Karate Kid.
Ni kan ju själva tänka er att det blev rätt sent då. Plus att jag dessutom kollade igenom Leaving Las Vegas, en film som Dan tipsade om.
När sista filmens eftertexter hade rullat förbi beslutade jag mig för att ta bussen ner till Panda Express. Och det var en alldeles för överdriven lång busstur. Förklaring följer.
Jag åkte nummer 5 mot Mesa/La Cumbre. I vanliga fall hade jag tagit nummer 5 mot downtown, men det skulle ta ett tag innan den kom dit så jag hoppade på första bästa buss. Hursomhelst, jag råkade nicka till några minuter i bussen och busschaffisen reagerade lite på det. Han sa att jag hade kunnat hoppa av vid någon hållplats nära stationen eller något i den stilen. Jag hängde inte alls med.
Nåja, efter typ 40 minuter i buss var jag framme downtown som vanligt vis hade gått på 5-7 minuter. Jag stack direkt till Panda Express och käkade en massa chow mein, orange chicken och mandarin chicken. Välbehövligt kan man lugnt säga att det var.
På väg till busstationen gick jag längs State Street då en kvinna skulle gå över vägen. Hon stod precis brevid en palm. Vad hon inte visste var att en bit av palmen hade lossnat oh var på väg ner mot henne.
Rätt som det är far den med en duns mot asfalten. Nu hade hon tur, men vem vet vad som hade kunnat hända ifall den hade träffat huvudet.
Sedan tog jag bussen hem och efter det hag jag inte gjort ett skit. Jag däckade i soffan i någon timme eller så. Sedan däckade jag igen några timmar. Det är väl priset man får betala för att man inte lägger sig. Därför ska jag lägga mig innan tolv idag för att försöka styra upp rytmen lite.
Hoppas att ni har det bra där hemma i Sverige!
Kommentarer
Trackback
