Vardagshjälte

Nu är jag återigen tillbaka efter en heldag med Alcatraz, Clam Chowder, Apple Store och thaikäk. Det får jag dock återkomma till en anna gång då jag fortfarande har en massa dagar att sammanfatta.

Vi börjar med julaftonskvällen och juldagen!

Julaftonskvällen (fredag) blev rätt så trevlig får jag lov att säga! Jag käkade middag i lägenhet 117 (som tjejerna från Haley nu har flyttat in i) tillsammans med Dan, hans polare Benny, Marie, Elisabeth, Gabriella och Frida. Det verkade som att mina revbensspjäll gick att äta trots allt. Utöver det fanns det potatis, prinskorv, köttbullar, potatisgratäng, rödbetssallad, ägg, lax, knäckebröd och lite annat smått och gott (dock ingen skinka, men det skulle de käka på juldagen istället). Vi drack lite god Budweiser och någon drack något glas rött till maten. Efteråt blev det lite fika och kaffe, och när klockan började närma sig midnatt bestämde jag mig för att gå hem och fortsätta fixa med packningen.


Här var all julmat uppdukad på bardisken så det var bara att börja plocka!


Dan var nog riktigt taggad på julbordet!


Förrätten: toast med sallad, lax och citron.


Jultallriken! Oja, vad gott!

Själva natten blev ganska fri från sömn, om jag får säga det själv. Däckade ett tag i soffan, men sedan bestluade jag mig för att vara vaken fram till tågresan. Under tiden slutförde jag packning, städade lite mer (blev långt ifrån klar, men det ser bättre än det gjorde innan), kopplade ur alla kontakter och slösurfade fram till klockan åtta. Det var inte då tåget skulle gå, men jag orkade inte hänga i lägenheten längre. Jag kommer att återse lägenheten om drygt två veckor, mer eller mindre. Hoppas att lägenheten håller sig i trim och att myrorna inte har tagit över helt och hållet!

Jag tog ett stopp på 7Eleven och införskaffade mig frukost i form av en Italian Sub och en Cola innan jag raskt fortsatte vidare mot tågstationen. Där väntade jag i drygt en timme och tjugo minuter innan tåget till slut rullade in. Jag intog en slumpvis vald sittplats och tåget började rulla igång. I drygt två och en halv timme satt jag på tåget som tog mig till en helt, för mig, okänd plats vid namn San Lois Obispo.

När jag väl hoppade av tåget gick jag raka spåret till en buss.  Jag trodde att det var en typ av transferbuss som skulle ta oss till nästa tåg, men så gick det inte riktigt till. Det var först när bussen började åka iväg från orten och jag såg på en skylt att det var 233 miles kvar till San Francisco hajade jag till.

Här går jag och tror att jag ska få åka tåg hela vägen till San Francisco. Det fick jag inte. Tyvärr.

Bussresan var påfrestande. I alla fall om man tar i åtanke alla gånger jag däckade under resan. Första gången skedde redan efter typ 20-30 minuter inpå resan. Vaknar sedan upp av att vi skulle ta vår första paus i en stad som heter King City. Det blev en snabb runda in på Donken för att beställa två double cheeseburgers och en medium läsk.

Resan fortsatte. Nästa paus skedde i San José. Närmare bestämt vid deras tågstation. Busschauffören gick in och gjorde någonting. Under tiden lade jag märke till en byggnad som var rätt stor, ungefär som en sportarena. När busschauffören kom tillbaka frågade jag honom vad det var för byggnad. Då svarade han att det var arenan där San Jose Sharks brukar spela sina matcher.

Vem trodde att jag skulle stå ungefär 400 meter utanför San Jose Sharks hemmaarena för ett år sedan? Det gjorde inte jag i alla fall! Jag skulle vilja visa en bild på arenan, men bilden blev så jäkla suddig och jag fick ingen chans att ta en ordentlig bild.

Efter att ha däckat någon gång till vaknar jag av att busschauffören ropar att vi har anlänt till San Francisco. Jag blir genast mycket piggare och tar med mig mitt bagage för att sedan ställa mig på trottoarkanten och bara tänka: ”Nu är jag alltså i San Francisco. Shit!”

Okej, jag kommer inte exakt ihåg vad jag tänkte då, men någonting i den stilen. Nu förstår säkert. Ni som läser detta inlägg är nog smarta individer som väldigt enkelt kan förstå hur förbannat coolt detta är.

När jag väl gjort det började jag fundera på hur jag skulle ta mig till hotellet. Jag menar, jag visste ju trots allt inte hur jag skulle ta mig dit. Som tur är kom en taxi och jag visslade in den. På väg till hotellet var det två saker som slog mig:

1.      Taxin var en elbil. Jävlar vad tyst den var!

2.      Taxichauffören började snacka i telefon eller något kort efter att jag hade stigit in. Han snacka något språk jag inte kände igen.  Kanske någon form av indiska, men det märkliga var när han snackade. Han lät så djävulskt likt Dr. Bombay!

Nåja, han tog mig till hotellet snabbt och säkert. Han fick lite dricks också. Det var ju trots allt juldagen i San Francisco. Jag gick in till hotellet och kollade ifall Per och Ann, storebrorsan och hans tjej, hade checkat in. Det hade de inte gjort så jag gick till Starbucks en stund för att försöka fördriva tiden. Kort därefter gick jag tillbaka, väntade ca 20-30 minuter och till slut kom de in genom porten. Ett kärt återseende då jag inte har sett de sedan jag var i Stockholm innan avfärden ut i världen.

Och jag körde en liten brottningsmatch med brorsan kort därefter också. Jag tror att jag vann.

Och för att fira att denna duo tagit sig till staterna utan några större problem, förutom att deras bagage fastnat i Frankfurt, gick vi ut på restaurang för att käka. Och jävlar vad vi fick käka! Helt groteska storlekar på portionerna. Och för två jet laggade svenskar blev det kanske en aning för mycket att hantera. Fast det skulle nog bara bli värre när efterrätten kom in. Bilder som följer förklarar.


Varmrätten bestod av lamb chops och potatismos samt någon andra grejer.


Efterrätten á la grotesk! Stor chokladtårtbit med jordgubbar och grädde.

Efter middagen var det bara raka spåret tillbaka till hotellet för att sova.

Jag kommer att återkomma med de andra dagarna vid andra tillfällen. Nu är det däremot snart dags att sova efter en intensiv dag. Hoppas att ni har det bra där hemma i Sverige!