Vardagshjälte

Jag vet vad ni tänker nu. Att jag antingen måste ha kutat riktigt snabbt, riktigt kort eller inte alls. Som svar på era tankar: jag joggade inte särskilt lång sträcka. Först funderade jag på om jag skulle jogga in till centrum, men när jag väl satte igång så bestämde jag mig för att springa ungefär tre fjärdedelar av sträckan till centrum och sedan vända. Det var nog det bästa beslutet jag kunde ta. Inte särskilt långt efter det kände jag hur benen, och framför allt fötterna, började strejka! Nåja, förhoppningsvis går det lite lättare om ett tag. Rent konditionsmässigt tycker jag personligen inte det var särskilt påfrestande utan det var just benen och fötterna som inte pallade.



Vem vet? Om några veckor kanske jag springer längre än alla långdistanslöpare från Kenya och Etiopien någonsin har gjort. Lätt överdrift kanske, men solen steker som aldrig förr i alla fall! Har hunnit sola en liten stund också. Nu: duscha och sedan fara och handla!

Later.

P.S. Nu är det verkligen sjukt längesen jag skrev några visdomsord så jag ska slänga in någonting.

Acti labores jucundi - Utfört arbete är behagligt