Vardagshjälte

Greetings from Santa Barbara. Innan jag börjar med att skriva någonting annat:

Vilken. Jävla. Gårdagskväll.

Jag säger detta då jag satt hemma och chillade hela kvällen. Sedan fick jag för mig att experimentera lite med min kamera genom att ändra slutartiden och försöka få en "spökeffekt". Jag öppnar dörren, ändrar slutartiden, trycker in avtryckaren och börjar gå mot dörren. När jag väl kommer ut genom dörren...

Vad får jag syn på om inte två snutbilar?!

Detta började självfallet väcka en massa frågor: vad är det som har hänt, och vem har gjort något? Polisen var hos någon som bodde i lägenheten bredvid Emil, Gustav, Dan och Anton. Vad som hade hänt vet jag inte helt säkert. Hörde lite grejer om vad som hänt, men vad som är den egentliga orsaken till polisens närvaro förblir oklar för mig.

Fick höra en version om bilstöld, en version om en sönderslagen ruta samt en version om villkorlig frigivning som brutits. Vilken som är korrekt vet jag inte.

Jag vet inte varför, men jag fick en snabb släng av paranoia. Det är någonting med polisers närvaro som känns så... oroande. Sedan kändes det ju inte bättre av att Rosy (vår kontaktperson) och hennes man var förbi tidigare under dagen. De informerade oss att vi är väldigt nära på att bli vräkta. Bill hade visst varit förbi våran lägenhet tidigare och informerat oss om att vi har en chans kvar, fast jag var då inte hemma så detta var lite nytt för mig.

Vad detta innebär är helt enkelt följande: ett snedsteg till och vi blir vräkta.  Vi lovade Rosy att följa reglerna. Jag kan fortfarande tycka att situationen med Bill är helt absurd, men ingen av oss har råd att bli vräkta.

Detta innebär alltså följande: inga fester i våran lägenhet i fortsättningen och ingen hög musik efter klockan tio på kvällen.

Nåja, nu när jag förklarat situationen till punkt och pricka kan jag berätta om dagens production. Det gick ganska bra idag får jag lov att säga. Det flöt på hyfsat bra, men det tar ju säkert ett tag innan man hamnar i det perfekta flytet. När jag var klar checkade jag ut en audio recorder för min första story. Som sagt i förra inlägget: jag återkommer med mer detaljer vid ett annat tillfälle.

Snart ska nog jag och Daniel sticka ner till stan för att käka på KFC för att fira in helgen, eller något. Oavsett hur nära vräkning jag än må vara: hoppas att allting är bra med er där hemma i Sverige!