Vardagshjälte

Greetings from Santa Barbara! De två senaste dagarna har ägnats åt att fira min födelsedag. Det är just därför jag inte har känt eller haft tid för att blogga. Fast vid det här laget vet ni att jag sammanfattar de gånga dagarna, men detta var inte vilka dagar som helst:

Det var dagarna då jag firades. Då jag blev 21 vårar. Helvete vad gammal jag börjar bli!

På torsdagen (födelsedagen) drog jag i vanlig ordning på staff meeting. Där lyssnade vi på "artist presentations" igen. Efter ett tag gick vi alla över till labbet för att hämta varsin t-shirt som vi fått in. Jag hade i och för sig hämtat min t-shirt, men jag var där då jag behövde ett brev för giltig frånvaro till journalistikmässan veckan efter spring break. Rätt som det var så började några av grabbarna från tidningen sjunga "Happy Birthday" och resten hakade på. Jag blev nedtryckt på en kontorsstol som någon höll på att snurra runt.

Wow... det förväntade jag mig inte den morgonen. Ännu mindre förväntade jag mig det för ett år sedan.

Efter den originella hyllningen gick jag för att försöka få mer information till min story. Det gick inte så överdrivet bra, tyvärr. Men det gjorde ingenting för tillfället.

Jag gick sedan på webdesignen där vi nu har fått börja lära oss hur man använder Dreamweaver, ett program för att skapa hemsidor. Jag drog dock ungefär 20 minuter innan lektionen skulle sluta. Anledningen till detta? Jag skulle ha min intervju då. Med tjejen som storyn handlar om. Jag mötte upp henne vid biblioteket och hade min intervju där. Personligen tycker jag att intervjun gick bra, men det skulle visa sig betydelselöst.

Detaljer följer senare i inlägget.

Jag gick sedan hem, dumpade ryggsäcken och gick sedan upp för att kolla ifall Emil ville dra och käka någonstans. Det ville han. Vi drog till Super Cuca's, dagen till ära. Det var riktigt gött och det var även där jag köpte min första Corona.


Emil var glad för min skull.


Som sagt: första Coronan. Inte den första någonsin, utan första Coronan jag köpt i staterna.


Käket: nacho med kyckling, salladsröra med bönor, gräddfil och extra guacamole. Sweet!

Efter det gick jag och köpte min första låda med Budweiser. Och när jag och Emil började knalla mot busshållplatsen, stötte vi på Jill. Ni kommer ihåg festen jag var på typ förra helgen? De skulle visst ha fest den kvällen så vi sa att vi kanske skulle komma förbi. Mer om det kommer senare i inlägget.

Nu ska ni få höra vad jag råkade utför vad gäller min story. Det var verkligen inte bra.

Jag och Emil drog hem till Buena Vista och jag tänkte fortsätta skriva på min story. Det jag först av allt tänkte göra var att lyssna igenom hela intervjun jag hade spelat in för att få ner hennes citat. Innan jag gjorde det raderade jag en testfil jag hade spelat in för att kolla så att audio recordern fungerade som den skulle. Sedan gjorde jag det bekvämt för mig genom att lägga mig i sängen med datorn framför mig och var redo för alla tangenttryckningarna. Så jag slängde igång intervjun...

Tro fan då att det var testfilen som var kvar? Jag hade alltså raderat en hel intervju. Snacka om att lägga krokben på sig själv.

Som tur var kom jag ihåg en del. Långt ifrån allt, men förhoppningsvis lagom tänkte jag. Det gick trögt där ett tag, men det var innan jag fick svar från en källa jag hade haft svårt att få tag på under veckan. Jag skickade några frågor åt henne i ett Worddokument som hon sedan fick svara på. Inom journalistiken ska man helst undvika citat man får via e-mail, men det var sista utvägen för min del så det vara bara att jobba utifrån det.

Ett tag in mot kvällen kände jag att jag behövde en paus, så jag följde med några av grabbarna ner till festen på Del Mar. Där Jill bor. Vi kom dit och fick lite lustiga hattar för att pryda våra skallar. Hur det kunde se ut får ni se nu.


Robin började alldeles utmärkt med att demonstrera den sortens hattar vi fick ta på oss.


Emil och Dan var coola. En liten stund i alla fall.


Daniel hängde i köket. Och gjorde grimaser.


Och tjejen som bodde där: Jill. Jag vet inte om jag har nämnt det tidigare, men hon är riktigt cool!


Ja, jag körde med hatten ovanpå mössan. So what?


Emil visste precis hur han skulle bära sin hatt.


Robins min är priceless.


Gustav fick sällskap av en apa. Men vem var denna apan? Det kommer vi till snart.


Dans hela väsen var priceless under fototillfället.


Här har vi apan! Ingen mindre än Viktor.

Resten av kvällen var chill med musik, dans och dryck. När klockan var runt två eller tre var det dags att gå hem och fortsätta skriva på storyn. Men innan jag gjorde det:


Jag var ju tvungen att käka upp sista viten av tårtan!

Hänga gärna med i nästa del av sammanfattningen!